morellens

Innan jag fick barn brukade jag reta mig på att kvinnor med barnvagn inte kan svänga (gravida kvinnor är också svårsvängda men det är rätt förklarligt). Nu vet jag att det beror på två olika faktorer.

Det första är att barnvagnar till hela sin konstruktion är otympliga och svårsvängda. De har en svängradie som motsvarar en större volvokombi men man förväntas kunna manövrera dem inomhus och på bussar etc… Försöker man göra en sväv sväng så riskerar man att hela ekipaget välter. Citychicka vagnar med tre hjul är kanske lättsvängdare men också mer instabila och föräldrar vill inte välta barnvagnen. (Fråga mig, jag HAR gjort det när jag skulle köra min kusin. Det är Över fjorton år sedan och det är fortfarande tveksamt om fadern kommit över det trots att barnet inte visar några tecken på att ha tagit skada). Jag litar inte på dem iaf och har en så stabil vagn att folk som skall hjälpa mig vid bussresor hatar mig. (jag HAR som sagt vält en barnvagn en gång i livet.)

Det andra är att som förälder bli man (i alla fall jag) rabiat. Man hatar trevliga små musikparader för att deras trummande väcker ens nysövda bebis och större folksamlingar utgör ett hot att knuffa till barnets vagn. Väcka det eller bara föra med sig något otäckt bacillhot.

Möter jag någon så är trottoaren MIN, Barnvagnar och trottoarkanter är ingen lyckad kombination (kan möjligtvis överväga att lämna plats åt en rullstol). Tycker att jag var duktig som INTE repade lacken på de tre parkerade bilar som tvingade ner mig från trottoaren idag men det hade säkert gnisslat och då hade bebisen vaknat. Får se det positivt och vara glad om det finns trottoarer så att man slipper gå mitt i vägen. Här i trakten har trottoarerna en lustig liten vana att liksom bara ge upp och sluta finnas när de glömt var de var på väg.

Tycker att det har varit väldigt tyst om det kommande valet, iaf fram tills nu. Verkar som om valrörelsen helt tog semester under sommaren eller skall man räkna den borgerliga alliansens dokusåpsförsök att få ihop nått slags gemensam politik som upptakten? Vad skall vi med fyra partier om de är överens?  Då räcker det ju med ett… De stackarna försöker dra åt samma håll länge nog för att fiska röster.

Har stora problem med valet i år… Känns tämligen hopplöst eftersom jag känner att jag inte kan rösta på något just nu. Förut har det mer varit så att man försökt lägga en röst där man tror att den gör nytta men nu handlar det mer om att rösta på dem man tror ställer till med minst skada om de får bestämma. Har helt tappat förtroendet. Majoriteten av de styrande skulle behöva skickas ut på prao i verkligheten.

Folk blir inte mindre sjuka för att försäkringskassans läkare inte godkänner sjukskrivningen, arbetslösheten försvinner inte för att man sätter arbetslösa akademiker med över tvåhundra högskolepoäng i ett rum där de skall få bidrag för att prata om varför ingen har råd att anställa dem. De borgerliga partierna vill skaffa ”riktiga” jobb men samtidigt sänka skatter (så vem skall anställa mig då, när det finns ÄNNU mindre pengar till lön åt mig?).

Tycker att det har varit så mkt valfläsk att man inte har en aning om vad någon egentligen står för. Titta på folkpartiets valreklam. Kan småfnissa åt att de ger sken åt att skapa framtiden en problemfri skola (med äckligt anpassade elever) och sedan avslutar med en meteorolog som säger att vädret blir fantastiskt som det brukar vara nuförtiden… Tycker ju att prognosen om framtida väder och skola är lika trovärdiga, undra vilken folkpartist som godkände reklamen?

Känns ovanligt lockande att rösta på Kalle Anka i år – men det hjälper ju inte heller. Suck!

Vi har tjuvstartat med smakportioner. Visserligen säger de fyra månader men vi är snart där och barnet försöker sno min mat enbart hindrad av att motoriken inte är så utvecklad som skulle behövas för att lyckas med en sån kupp. Idag serverades sålunda banangröt, paketet märkt med att den är lämplig från fyra månader. H fann det intressant, snodde skeden och tuggade glatt på den och gapade ivrigt Tungan puttade runt den lilla gröt som inte hamnade utanför gapet så jag vete sjutton om hon svalde något alls? Är väl det som smakportioner handlar om, att de skall få vänja sig vid nya smaker och konsistenser, inte äta sig mätta. Men hon tyckte det var vådligt intressant och hela ungen var grötkladdig och nöjd när det var dags för sanering. Men hon var nöjd att få sin vanliga mat efteråt och hunden åt upp resten av grötportionen. Blev rätt mkt när man följde anvisningarna för minsta portionsstorleken som de tryckt på paketet. Skall nog räkna om så jag inte behöver ge fullt så mkt till hunden. Är i alla fall otroligt praktiskt att ha hund redan nu, kan tänka mig att han kommer att älska sitt städjobb när hon börjar äta mat på riktigt.
Sedan gick vi promenad på en och en halv timme så nu känner jag mig tröttfotad och nyttig.

Läser om Åsa Larssons nya bok på DNs hemsida. Plötsligt finns det så mkt jag vill läsa igen och eftersom så mkt av mina tankar snurrat kring graviditet och bebis det senaste året så märker jag plötsligt att de nya böckerna kommer som överraskningar. Förr hade jag stenkoll på om det var ngt på G men det har inte varit lika viktigt nu. Så jag blev förvånad när Gardell skrivit en ny roman och så hade det översätts ännu en av Jeffery Deavers böcker och nu dyker det upp en hel del jag vill läsa, frågan är väl bara hur man skall hinna? Min ”att läsa”lista sväller över alla breddar känns det som. De två böckerna ovan har jag redan hunnit läsa och Guillious nya fick sambon i födelsedagspresent så den skall jag väl också lyckas läsa.

Man får lite nya sätt att se på saker som föräldraledig. Idag är tex en aktiv dag för jag har varit och träffat föräldragruppen, ätit lunch ute och ändå hunnit köra både diskmaskin och torktumlare. Klappar mig på axeln för att jag varit så duktig. Nu hinner jag dessutom blogga med. Tiden IB (innan barn) skulle jag betraktat det som en slö dag.

Nåja…v ad är väl en bal på slottet? Jag kan möjligtvis sakna en sån lyx som att få avsluta det man påbörjat om man nu önskar det men man vänjer sig vid att detta med att plocka ur diskmaskinen och fylla den med ny disk kan ta en halv dag. Det är att föredra att göra det i etapper mot att göra det lyssnande på en upprört skrikande bebis. Andra dagar går det på mer normala tider med en bebis som glatt tittar på och hojtar uppmuntrande.

Jeffery Deaver hör helt klart till mina favoritförfattare när det gäller psykologiska thrillers. Han är en fullständig mästare på att få misstankarna att falla på olika personer så att man som läsare aldrig är säker på hur det ligger till och vilken vändning historien skall ta. ”Det tolfte kortet” är inget undantag. Även om man sol läsare tidigt får veta identiteten på den som överföll studenten i biblioteket hålls spänningen uppe. Man vill veta varför överfallet gjordes och naturligtvis om (eller kanske snarare hur) Lincon Rhyme och hans team skall lyckas knyta ihop säcken.

Visst kan man ha invändningar mot att hans fasta persongalleri inte är vidare trovärdiga och att han kan bli väldigt pladdrig om tekniska detaljer men så länge han kan hålla spänningen i historien uppe är jag beredd att köpa det.

H har haft sin kräftskivedebut. Naturligtvis ville hon sitta i famnen och kolla vad vi sysslade med. Äta kräftor med en hand är inte lätt - tur att sambon inte är så förtjust i kräftor så att jag han käka några i lugn och ro. Eller kanske synd eftersom det visade sig bli en liten överdos skaldjur för H som haft magknip och röda prickar som jag fått skämmas för. Har testat innan men nu blev det nog för mkt på en gång. Hon var för övrigt inte vidare imponerad av de konstiga, röda sakerna på tallriken men kräftmånelampan var fin.
Sov helt utslaget i fem minuter och var sedan pigg nog att hålla igång resten av kvällen och att konversera de andra gästerna.

Inte en enda bok och en omvälvande förändring men knuffar i nya riktningar i varierande grad från olika böcker. Jonas Gardells böcker fick mig tex att tro på att det fanns ett liv bortom de sena tonårens alla grubblerier.