öroninflammation

Efter två bråkiga nätter med en hysteriskt gråtande dotter så ringde jag o fick en tid på vårdcentralen för att kolla Hs öron. Mycke riktigt var det öroninflammation så nu skall vi bråka i henne en penecelinkur...  nästan lite skönt att det VAR något så man inte stämplas som hysterisk morsa... Dessutom skönt att kunna göra något för att lindra...

rrrrrrrrr! hallå?

Ettåringen har skaffat sig ett nytt ljud! Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr rrrrrrrrrrrrrr rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.....  ackompanjerar det mesta pysslandet om hon inte är för koncentrerad för att hinna göra några ljudeffekter. Det inträffar när man gör roliga saker som att klättra i trappan eller riva sönder reklamblad.
Näst efter trappklättring (o klättring över huvud taget) är telefoner o fjärrkontroller fortarande starka kort för att roa sig. Håller man valfri fjärrkontroll eller lur mot örat så går det bra att snacka på långa stunder.
Fast det intressantaste i världen är fortfarande KATT!

Börjar undra vad som var så jobbigt det första halvåret med en bebis som låg där man la henne... nu går hon väg dit hon vill o det börjar gå undan... Dags för morsan att damma av joggingskorna!


Mat och sånt man kan äta

Maten i barnmatsburkar är ibland riktigt läbbig grå sörja som luktar snurk... har full förståelse för om barnet ratar sånt. Å andra sidan är det inte så säkert att vi har samma smak i övrigt. Hon tycker om glass, det är sympatiskt och gör mig övertygad om att några av mina gener slagit igenom... Hon tycker om kakor med men det är inte ett fult så starkt bevis.
Hon är inte slltid så imponerad av de maträtter vi fixar till henne... Passar det inte eller är hon inte hungrig just då så åker tallrikeens inehåll ut i knät, över golet och glädjer mest hunden. Det inebär inte att hon inte gillar att äta. Jag har sett henne äta med smaskande förtjusning även när det inte serverats glass. Kattens torrfoder är tydligen en delikatess och gamla snurkna gurkbitar som hon hittade under det skåp där det lyckats gömma sig sist hon kastade iväg mat... mmmmmmmm säger hon o hugger dem snabt som sjutton. Börjar i mina mörkare stunder fundera på om jag skall ge henne maten i e skål direkt på golvet... Fast med sån brist på ordskick så lär hon bli mobbad på förskolan.
Igår fick hon potatismos, det var väldigt bra mat när man vill försöka äta själv, det är ämligen klibbigt nog att stanna på skeden även när man viftar till med den på äg mot munnen. Mat har blivit en kladdig historia här men med tanke på det jag nämnt ovan så är det bara o bita ihop o tåla rätt rejält med kladd för då hamnar iaf en del av maten på insidan.

Förstå sitt eget bästa?

Det är inte alltid rätt att göra de rätta valen, jag vet ju det. Jag som blir sittande vid datorn när jag borde sova och som sällan kan motstå den där kakan till kaffet.
Men det hindrar inte att det känns lite hopplöst emellanåt att hålla ordning på en som har noll koll på att det är ett dåligt val att länga sig från soffan med huvudet före eller tugga på laptopens strömkabel. Känns som om dagarna mest går åt till att tjaffsa just nu. Är det kallt ute så BEHÖVER man klä på sig varma kläder, mössa och vantar. Även om vantar är det tristaste och otäckaste som finns så värmer de rätt gott i sju minus. "så ta inte AV vantarna hela tiden unge"! Är man täppt i näsan så är näsdroppar/eller nässpray faktiskt till viss hjälp för att kunna andas så man får stå ut med obehaget, och nej, det går inte lika bra att ta nässpry i munnen. Du kommer att förstå det när du blir äldre (hoppas jag).
Känner mig som en tjatmaskin.
AKTA den! FÖRSIKTIGT nu! Klappa fint (annars klappar katten till DIG)! Håll I dig nu gumman! Spotta ut den där! NEJ! INTE röra den! NEEEEJ säger mamma!
Puh, jag blir trött av att höra mig.... Men H stänger för det mesta öronen, bra taktik. Iaf om man inte är intresserad av att förstå sitt eget bästa ännu.

Fullt ös!

Igår lyckades H krypa en hel meter - idag har hon finslipat konsten och följer efter en om hon inte vill bli dumpad. Duktig tös! Nackdelen är att nu får man intensivpassa för hon kan sätta sig upp, krypa iväg och ställa sig vid soffan, vända sig till soffbordet och norpa åt sig det där intressanta pappret som hon ville ha.
I lördags lärde hon sig klappa händerna och gör det fjorton gånger om dagen nu.

Skor!

I mellandagsrean fick H sina första skor! Dels ett par otroligt små och söta rosa skor och dels ett par förnuftiga bruna vinterkängor. Inte klokt vad sött det kan vara med miniskor i storlek 19 och plötsligt förstår jag verkligen varför min mamma hade sparat mina första skor. H har inte riktigt fattat vitsen med det hela men tycker att det är rätt lustigt med all uppmärksamhet när bägge föräldrarna kämpar för att lirka in fötter i skor. Tänk vad man kan bre ut tårna när man är liten och dessutom är det ju inte mkt till styrsel i barnfötter. Kan iaf konstatera att det blev mkt fotande när H väl stod inlirkad i rosa skorna.

djurkoll

Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli… och eftersom mamma har ett halvt zoo hemma så har H många intressanta djur att kika på. Sköldpaddan är inte så kul, den drar ju bara in huvudet när man försöker klappa den. Fiskarna är intressanta men å andra sidan kan de bitas så man måste ha koll på vattnet även när man går på babysim (Det KAN ju finnas fisk där? Hemma finns det ju fisk i nästan alla vattensamlingar). Hunden är rolig men kan vara lite bufflig och katten, katten är SÅ spännande att allt som är riktigt exalterande heter ”katt”. Det är nämligen vad hon tjoar när hon får syn på nått kul. Kissen själv är inte så imponerad, kanske lite mer positivt inställd nu när hon har slutat väsa åt honom som hälsningsfras. Lycka är när man kommer åt att klappa katten (läs; klappa till – min dotter är inte så varsam i sina ömhetsbetygelser alla gånger) så lyckan var total när vi hälsad på faster S och de hade TVÅ katter att kika på.

För övrigt har H lärt sig hur man fångar hundens uppmärksamhet. Hemligheten är att vara försedd med mat, gärna en bulle eller pitzzakant. Denna kommer man lättast åt genom att sno den ur händerna på pappa (mamma försvarar sin mat bättre). Sedan kan man tugga lite på den, smula sönder den och hälla bitarna över sig själv, soffan och golvet. DÅ kommer hunden genast och hälsar samt lägger sig inom lagom titthåll för att se om det tappas mer.


jubilaren

Idag har jag varit morsa i ett halvår. Känns dels mycket kortare och dels längre.  Känns inte som om det var så många veckor sedan hon var nyfödd och hjälplös men samtidigt känns det som om hon alltid funnits här. Födelsedagsbarnet själv har ett växlande humör men mestadels fullt solsken och en massa snackande och nya ljud men en del gnölande emellan. Jag skyller på tänder. Första tanden är på väg att bryta igenom, känner ett sylvasst hörn i underkäken men titta på underverket får man inte för hon håller tungan i vägen. Är en vansinnig skillnad på vad hon kan nu för tiden, sitter tämligen stadigt utan stöd tills hon ser något som hon vill ha och dyker efter det, står i knäet med stöd, tar tag i saker och kan flytta saker mellan händerna, skaka dem och banka med dem. Håller på att öva på tricket med att släppa dem på golvet men det behärskar hon inte riktigt. Barnvagnens liggdel åkte undan i gömmorna för en månad sedan, nu skall det sittas för det mesta men det kan gå bra att halvligga med. Kan bli lite avundsjuk på att få bli kringkörd nedgosad i ett varmt fårskinn när man själv är lite lagom ruggig och tröttfotad *S*

Själv har jag förvärvat betydligt bättre reflexer än vanligt, kan fånga henne i oväntade dykningar med en kapacitet som får mig att fundera på om man utvecklar superkrafter som mamma? Övar dessutom upp tålamodet genom matningar där det mesta tycks hamna överallt utom i barnets mage. Funderat på om man skulle mata bebisen i galonställ men hon skulle nog få in maten under det med. Ju mindre kläder desto mindre tvätt och sedan spola av allt verkar vara bästa taktiken.

Igår var vi ute i årets första vinterdag. H tittade förvånat på allt det vita, så brukar inte ute se ut utanför. Gick riktigt bra utan varken förfrysningar eller benbrott men jag kan ju säga att jag inte höll på att komma uppför lilla backen från affären för den är liten, brant och igår var den snorhal.


dräggeldrottningen

Har äntligen insett varför man skall ha ett lager små kräktrasor och haklappar till sitt barn.  Kräkset har inte varit värre än att det går att hitta nått att torma med men nu rinner dregglet i strida floder!

Mammalycka

Det är rätt kul att vara morsa... fast kanske inte när hon vill äta en gång i timmen (känns det som iaf) och vaknar av magont på natten. När hon ligger och gnyr och sprakar för att magen bråkar kan ju inte jag sova heller så det blir tidiga mornar och sena kvällar, idag somnade både hon och jag under bilresan. et var sambon som körde får jag väl tillägga för att det inte skall låta för illa.
Hon kan lysa som en liten sol när hon blir riktigt glad nu, finns några saker som hon tycker är vansinnigt underhållande och dem kör man i repris gång på gång för att få se det underbara leendet. Smälter är vad man gör... och så "pratar" hon av bara den nu. Verkar nästan vara nya ljud varje dag och hon drägllar och prtar så det bubblar ur munnen. Gulligt med en liten rabiesbebis!
Fast dj-lar vad envis hon är! När hon låg på mage imorse kämpade hon för att få upp benen under sig men då orkade hon inte hålla upp framändan så hon landade på näsan... på så sätt kan hon "ploga" sig fram en liten bit och på rygg så ligger hon och vrider sig i smyg. Blir jättearg efter ett tag när hon inte får ordning på alla hörn av sig. Har en känsla att jag kommer att få springa mkt efter den damen!

stolt mor

Är en tämligen stolt mamma, trodde nog inte att jag skulle trivas så bra med att såsa runt hemma med min bebis. Lite frustrerande med sömnbristen men det är ju självförvållat till viss del eftersom jag gör andra saker, typ fastna vid datorn, när hon sover istället för att försöka ta igen lite sömn själv.
BVC besök idag. Hon växer så det knakar! 3870 g 55cm.Är riktigt vaken och med nuförtiden. Kan fästa blicken och hänga med – iaf om hon finner det värt mödan. Har fått några leenden idag, bla på BVC så jag har vittne på att det var leende och inte bara magknip. Sambon är avundsjuk och har kämpat för att få se själv men hon har inte varit på humör för att göra om bravaden (föreställ er två vuxna som fjäskar en timme för att få en måttligt imponerad bebis att le?)

Väldigt kul iaf att hon inte bara är ett paket som skall matas, bytas på och hållas nöjd. Satte henne i bärsjalen igår för att kunna göra sånt som att plocka ur diskmaskinen men damen ville inte stoppas ner helt utan huvudet stack upp och var visserligen tämligen vingligt men envist bestämt på att hålla koll på vad som hände. Såg nog rätt kul ut. Så jag fick ändå göra allt med en hand för att kunna stödja henne, kaxigt för en som firar sin enmånadsdag imorgon.


Alternativa namn...

Jag och Y hade många roliga diskussioner under vår Boråstid. Bland annat så skaffade vi oss var sitt "indiannamn" och jag blev Kliar små grisar" efter att ha kliat en liten gris på djurparken så effektivt att den välte  över på sidan för att få magen kliad. Som liten kallades jag Myran och däremellan har man haft ett och annat smeknam och några öknamn med (oavsett vad man gillade det). Nu har jag fått ytterligare en identitet. Jag är kort och gott "maten". Iaf vad dottern anbelangar. Pappa är inte alls lika intressant eftersom allt snuttande på honom är totalt meningslöst.
Lite ovant att så totalt vara inställd på att serva någon annan. Nästan som en nyförälskelse där man vill vara den andra till lags till nästan vilket pris som helt. (i det här fallet sömnbrist, ringar under ögonen och ömma bröst) men vad får man tillbaka?
Jag som aldrig sett mig som barnkär och som allvarligt funderade på hur sjutton man umgås med en bebis finner mig plötsligt ha utvecklat mammaradar så jag hör ett gnyende innan hon ens börjat på allvar och kan hitills oftast räkna ut vad hon menar. Iaf så länge hon själv vet vad hon vill.  Lite oväntat men skönt att det ändå känns någorlunda tryggt... och att amma en gång i timman innebär ju också att man får gosa lite på köpet. Titta på bebis är intressantare än att titta på akvarium (speciellt som akvarierna har bestämt sig för att det är dags för kollektiv algblommning i vårsolens glans)


majbebis

Andra maj kom hon. Det visade sig vara en liten tjej och när hon väl bestämt sig för att det var dags hade hon rätt bråttom ut. Verkar vara den lugna sorten så länge hon får som hon vill

Sköna maj välkommen...

Nu är det defenetivt att det blir en majbebis iaf... så det fick jag iaf rätt i. Men jag är så vansinnigt nyfiken på vem det är som är på G. Har ju fortfarande inga teorier om det blir en tjej eller kille... Hitill har de allra flesta gissat på tjej men vi får väl se vem det är helt enkelt. En mkt bestämd person är det redan. Tycker inte om barnmorskans genoklämningar och har idag protesterat ivrigt mot alla sammandragningar... Kommer att bli hårda duster med tänka på att barnet i fråga stammar från en gedigen samling envisa tjurskallar på bägge sidor och dessutom kommer att födas i oxens stjärntecken.

Ingen järnvägare....

Det lär inte bli någon järnvägare av den här bebisen, den håller inte tidtabellen... Har ju mindre än tre timmar på sig om den tänker komma på BF.. Verkar som mitt tjatande om en majbebis kommer att slå in - OM det nu inte händer något under morgondagen så...

Massa märkliga förkänningar men det kan lika gärna vara falsklarm... Fast skall jag gå omkring och må så här i två, tre veckor till vill jag inte vara med...

bebisdrömmar

I natt drömde jag att jag fick en bebis som bara var åtta cm lång. Den var pytteliten men mådde bra och jag var jättesur för jag visste att vi skulle bli tvugna att stanna på sjukhuset i flera veckor tills den växt till sig samtidigt som jag var lite rädd för att tappa bort den när den var så liten...
inte klokt vad man kan koka ihop på nätterna?
Kan ju garantera att det är mer än åtta cm som bökar omkring inuti min stackars mage nu. det börjar kännas trångt och jag har nog blåmärken på insidan av bröstkorgen vid det här laget.
Igår när jag låg i badet hade bebisen fått hicka - hela magen hoppade!

ingen järnlady direkt

Har varit på koll hos barnmorskan idag, fick skäll för mitt låga järnvärde och lovade att försöka tänka på att få upp det innan förlossningen. Eftersom det var en BM-student med så är jag dubbelkollad. Två personer som klämt på magen och både bebisen och jag tyckte att det var i mesta laget. Från och med nu så skall jag dit en gång i veckan på koll. Den största nackdelen med det är att promenaden ned börjar bli jobbig men idag var jag taktisk och fikade på hemvägen
När jag var och klippte mig sa hårfrisörskan att det blir en tös, det är det flera på jobbet som har sagt med. Jag säger fortfarande att "antingen blir det en pojke eller en flicka".

Magar -intressantare än du tror

ibland blir man lite frustrerad... förra veckan fick jag först höra att du är ju inte så stor för att bara ha en månad kvar och en halvtimme senare att jag väl inte fick växa mer nu... Intressant hur engagerade folk blir i ens stackars mage? Föreslog att de får ordna en vadslagning på jobbet efter att de stått och försökt gissa på pojke eller flicka där inne. Jag säger bara "att antingen blir det en pojke eller en flicka" är fortfarande inte säker på vad det kan tänkas vara men böjrar ha vissa funderingar... Lär ju visa dig...
Fast nu börjar faktiskt magen bli rejäl och det är fullt med bebis där inne, eller bläckfisk med tanke på var det putar ut samtidigt?
I lördags kväll fick sambon rycka in och hjälpa till med projekt gipsmage, blev kladdigt och kallt först och sedan våtvarmt omslag men med en halv burk vaselin till hjälp så fastnar man iaf inte i gipsbindorna med fjunen på  magen... Hade lindat in inderkroppen i gladpack för att slippa vara vaselinkletig precis över allt men sambon tyckte att det var väl inte mycket till kjol? Kanske vore ett intressant mode att knalla omkring i gladpack med en käck gipsöverdel?
Gipsmagen ligger på tork nu iaf och blev hyfsad, behöver nog lägga minst ett lager gipsbindor till för att den skall bli stabil och så jobba lite på finischen, fullt så knölig är faktiskt inte min mage men när det skall gå undan innan gipsen stelnar så blir det inte alltid så noga... Skönt att inte behöva vara kvar i den hela tiden den torkar för det tar tydligen en evig tid...
I övrigt tror jag att sista månaden är till för att man skall bli så trött på att vara gravid att man ser fram emot förlossningen och struntar i alla skräckhistorier man får höra... När vi var hos mormor nu så lyckades jag ta mig ner tilll och upp från sjön (om än i snigelfart) men då fick jag såna intressanta krämpor som ont i bakbenen? Roligt nästan jämt detta.. Men det är studtals rätt kul att sitta och titta på magbävningarna. Man skall inte ställa te, kaffe eller andra varma drycker på den där till synes behändiga hyllan för rätt som det är har den flyttat sig tio cm till vänster och sedan tillbaka (plus att det putar ut på minst åtta olika ställen samtidigt - stackars lilla bläckfisk vad den sliter!)
27 dagar kvar till BF... inte så långt. Nog dags att se till att packa den omtalade BB-väskan så det är gjort...

fobiterapi?

Kunde också kallas fika med bebisar... Jag vet fortfarande inte riktigt vad man tar sig till med pyttebebisar men idag har jag haft två mörkhåriga små gossar i famnen. Det gick alldeles utmärkt speciellt som den ene mest sov och öppnade ett öga på sin höjd. Kan man få beställa en lugn bebis?
Efteråt så blev det en sväng för att titta på skötdynor och jag skaffade raskt en med barbaskön på, förmodligen totalt onödigt dyrt men det kan säkert muntra upp blöjbytena något.
Nu är jag totalt färdig iaf, även om jag inte gjort så mkt under dagen... Men bebisen är pigg och håller på att böka för att få mer plats (eller det är iaf min gissning på vad den sysslar med). Skulle tippa på att magmåttet kommer att ha ökat till nästa besök hos BM.

klackarna i taket!

HURRA vad glad jag blev av besöket hos barnmorskan.  Det var inte helt lätt för henne heller att känna hur den låg men sedan hörde hon hjärtljuden längre ner än förut  och när hon kollade med ultraljud kunde hon säkert säga att det var huvudet nedåt. Duktig bebis! Den låg så långt ner dessutom så hopperligen ligger den kvar åt rätt håll.

Tidigare inlägg