morellens

I dag väcktes vi av storlarm från industrierna strax efter klockan sju... Jippi... eller inte Vaknar gör man garanterat! Visade sig att det varit ett strömavbrott... Så nu facklar de upp rätt många tusen även om det lugnat sig lite sen imorse. Intressantast är att när de väl slutat tuta så har de nästan varit lugnare än det brukar.
Måste verkligen hitta intressantare grannar (än industrierna altså)! Kan man ha det som nyårslöfte?
H vaknade iaf inte av eländet, lyckades få henne att somna om efter morgonmatningen och vi fick iaf sovmorgon om än med avbrott. Sedan vaknar man till nyheten av att de hängt sadam Hussein. Blir lite ledsen, han ser ut som en grinig gammal parkbänksgubbe på bilderna och även om han har uppfört sig som ett monster så vete sjutton om något blir det minsta bättre av att han är hängd. Tycker inte om bilderna på hans lik, vad skulle en bild bevisa? De lägger bara ut dem för att skapa sensation, nästa steg är att ge folk en käpp så de får peta lite?  (ds. Fröken Lund hade ett så bra inlägg om detta!)
Nu har dock nyheten om Hussein petats ner något hos den vetenskapliga tidskriften aftonbladet av att Tiger Woods och hans svenska fru skall ha barn till sommaren. Tur att journalistikens fana hålls högt...
och jag är inte alls trött och grinig, nej då! Inte om man jämför med H som VÄGRAR sova

Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli… och eftersom mamma har ett halvt zoo hemma så har H många intressanta djur att kika på. Sköldpaddan är inte så kul, den drar ju bara in huvudet när man försöker klappa den. Fiskarna är intressanta men å andra sidan kan de bitas så man måste ha koll på vattnet även när man går på babysim (Det KAN ju finnas fisk där? Hemma finns det ju fisk i nästan alla vattensamlingar). Hunden är rolig men kan vara lite bufflig och katten, katten är SÅ spännande att allt som är riktigt exalterande heter ”katt”. Det är nämligen vad hon tjoar när hon får syn på nått kul. Kissen själv är inte så imponerad, kanske lite mer positivt inställd nu när hon har slutat väsa åt honom som hälsningsfras. Lycka är när man kommer åt att klappa katten (läs; klappa till – min dotter är inte så varsam i sina ömhetsbetygelser alla gånger) så lyckan var total när vi hälsad på faster S och de hade TVÅ katter att kika på.

För övrigt har H lärt sig hur man fångar hundens uppmärksamhet. Hemligheten är att vara försedd med mat, gärna en bulle eller pitzzakant. Denna kommer man lättast åt genom att sno den ur händerna på pappa (mamma försvarar sin mat bättre). Sedan kan man tugga lite på den, smula sönder den och hälla bitarna över sig själv, soffan och golvet. DÅ kommer hunden genast och hälsar samt lägger sig inom lagom titthåll för att se om det tappas mer.

Trött på regn och storm nu! Visserligen har det fördelen med att man slipper en elräkning som gör en mörkrädd men det behöver ju inte ösa ner i en takt som får en att fundera på att gå ut och bygga sig en ark… eller snarare fundera på att man borde ha gjort det för nu vill man inte ut. Nåja, får se det positivt –fortsätter det så här har vi snart sjötomt.
Måste ta och rensa diket så det blir lite mindre översvämning på gräsmattan. Det såg jag när jag vågade mig ut till brevlådan förut. Då inträffade också det intressanta att jag fick hjälpa brevbäraren att baxa loss hans lilla postmoped som kört fast i geggig vägkant. Lilla H var inte helt nöjd med att mamma varit på rymmen så länge och hade rymt från mattan där hon suttit och ålat en halvmeter bakåt för att tugga argt på tvättkorgen.
Har bestämt att vi inte behöver nån frisk luft idag om den skall vara så här ostyrig och blöt. Har vi missat öppna förskolan i en månad behöver vi nog inte vara sociala idag heller.
Hade det inte varit för att jag har en sovvägrande bebis så hade vi gått i ide tror jag. Gör nog ett försök att ta dottern under armen och gå för att sova middag sedan. Jag har haft svårt att somna om för stormen skull inatt och dottern vaknat femtielva gånger och gnytt, vet inte riktigt varför. Misstänker att det sitter nya tänder på G och klias för här skall bitas i allt och drägglas floder på nytt. Blir kul när hon får små vassa tänder även i överkäken, tror jag skall önska kevlarhandskar av tomten?

Jag måste städa min adressbok! Iaf den för epost… behöver kanske inte ha alla nätflirtarna kvar? Speciellt som jag aldrig hör av mig och det hela känns som ett väldigt avslutat kapitel även om man kan bli lite nostalgisk över bla dearest Ds adress. Från att ha varit en livboj i en tid av förvirring så upphör han i princip att existera – eller om det är jag som slutat existera för honom? Nåja, livet ÄR nu en gång sådant och det är klart att det inte är samma sak när man inte kan ägna en stor del av tiden åt att diskutera sex, olycklig kärlek. Blöjbyten och läggningsrutiner är liksom inte lika lockande. Möjligtvis för de andra mammor man lärt känna nätledes medan magen växte (och ångesten för vad man gett sig in på). Andra saker som borde rensas ut är adresser som folk slutat använda, kan bli lite fel om man skickar dit efter ett tag och sånna adresser som bara studsar. (Om Annelie läser detta; nån färskare adress kanske?) Men av nån anledning blir det inte av… Måste skärpa mig!

Andra saker på att göra listan nu;

• Forska vad som egentligen döljer sig i den farligt svajiga pappershögen bakom datorn. Jag har ju trots allt läst arkeologi så lite utgrävningar skall man väl klara.
• Leta upp manualen till kameran (jag är humanist, jag läser manualer – sambon är tekniker och slänger dem oöppnade…)
• Fixa timer till adventsbelysningen vid datorn. Det är INTE praktiskt att kräla på golvet för att rycka i sladdar när man skall släcka
• plus en hel drös till som jag inte ens orkar lista just nu.

Förkylda barn är inte roligt, när de är så små blir de dessutom väldigt förkylda och ynkligare än vilken förkyld man som helst (de påstås ju bli väldigt synd om män när de är förkylda) eftersom små näsor snorar igen fort i kombination med att bebisar helst andas genom näsan. När lilla H mådde bättre vaknade jag själv med våldsamt kliande hals. Kan säga att om det är så här hon mått så förstår jag verkligen att hon varit grinig! Nu mår vi bättre båda två så vi har till och med vågat oss utanför dörren flera gånger.

Äta är inte så intressant när man är sjuk så H har mer eller mindre lagt ner det där med smakportioner – däremot så är allt man kan sno från föräldrarna intressant att provsmaka. Om vi äter måste det ju vara nått man vill ha? Således har hon hunnit pröva vörtbröd, pepparkaka lussebulle och currysås under helgen. Julmusten räddade vi och ölen stod hon och bet på flaskan till (blir fina bilder att se tillbaka på när hon kommer hem med första tonårsfyllan? Hua!). Det enda som verkar ha varit olämpligt var nog currysåsen. Tror iaf att det var den hon var prickig runt munnen av. Saffransbulle är en favorit tydligen. Hon kastar sig efter pappas hand med öppet gap och hugger där hon tror att bullen befinner sig. Det har lett till att sambon fått två vassa gaddar i tummen… H äter inte nödvändigtvis upp det hon snor, det räcker ofta att bita av en bit, tugga runt lite och så spotta ut – under tiden sitter jag på helspänn och är rädd att hon skall sätta i halsen.