morellens

Innan jag fick barn brukade jag reta mig på att kvinnor med barnvagn inte kan svänga (gravida kvinnor är också svårsvängda men det är rätt förklarligt). Nu vet jag att det beror på två olika faktorer.

Det första är att barnvagnar till hela sin konstruktion är otympliga och svårsvängda. De har en svängradie som motsvarar en större volvokombi men man förväntas kunna manövrera dem inomhus och på bussar etc… Försöker man göra en sväv sväng så riskerar man att hela ekipaget välter. Citychicka vagnar med tre hjul är kanske lättsvängdare men också mer instabila och föräldrar vill inte välta barnvagnen. (Fråga mig, jag HAR gjort det när jag skulle köra min kusin. Det är Över fjorton år sedan och det är fortfarande tveksamt om fadern kommit över det trots att barnet inte visar några tecken på att ha tagit skada). Jag litar inte på dem iaf och har en så stabil vagn att folk som skall hjälpa mig vid bussresor hatar mig. (jag HAR som sagt vält en barnvagn en gång i livet.)

Det andra är att som förälder bli man (i alla fall jag) rabiat. Man hatar trevliga små musikparader för att deras trummande väcker ens nysövda bebis och större folksamlingar utgör ett hot att knuffa till barnets vagn. Väcka det eller bara föra med sig något otäckt bacillhot.

Möter jag någon så är trottoaren MIN, Barnvagnar och trottoarkanter är ingen lyckad kombination (kan möjligtvis överväga att lämna plats åt en rullstol). Tycker att jag var duktig som INTE repade lacken på de tre parkerade bilar som tvingade ner mig från trottoaren idag men det hade säkert gnisslat och då hade bebisen vaknat. Får se det positivt och vara glad om det finns trottoarer så att man slipper gå mitt i vägen. Här i trakten har trottoarerna en lustig liten vana att liksom bara ge upp och sluta finnas när de glömt var de var på väg.