morellens

Sambon glömde det där att man skal vara försiktig när man jobbar med knivar... Han arbetade inte på egen hand men däremot fick han ett jack i benet. Inte allt för otäckt men jag tejpde ihop det så gott jag kunde o beodrade att vi skulle försöka få nån läkare att sy ihop det eftersom det kändes tryggare. Iväg i bilen med barn o sambo, hunden in i huset men hönsen fick gå lösa för det fanns det inte tid för att rangera med.
Åkte till närmsta akut - som visst var under nedläggning så de var ingen akutmottagning längre. eller hur det nu var? egentligen hade de ingen där som kunde sy ihop det men de skakade fram en iaf (gulliga människor!) o efter en dryg timma kunde vi åka hem igen med hoplappad sambo. Fyra stygn fick han men läkaren tyckte att jag gjort ett bra jobb med ihoptejpningen så nu kan jag vara mallig ett tag över det.
Igår fick jag jaga optiker o idag läkare... som tur var var läkaren mer serviceminded....
Förresten har sambon limmat ihop mina glasögon. Funkar bra så här långt men jag får nog se till att hitta nån back-up.
Åt kräftor på kvällen, tyvärr var de inget vidare goda. smakade mest segt, torrt och dyigt.

Baggen verkar iaf ha klarat flyten fint. Han kom fram ihop med damerna o jag fick till o med klia honom lite. Framför allt har de hållt sig på insidan av staketet så här långt.

Först tänkte jag skriva tillökning men konstaterade att det är ju i förhoppning om tillökning som vi gör en utökning... Igår hämtade vi hem en bagge till våra damer. Vet inte om de blev så imponerade av slyngeln men de tyckte nog det var trevligt med ett får till så han får gå med dem o han tycker att de luktar rätt spännande... 
Tanken var väl att jag skulle ha hunnit klippa damerna först men det har inte varit väder för det, i det här ösregnet som envisas med att dyka upp behöver de ha sin ull tycker jag... 
Här är underverket

och här är hela gänget

Som väntat med Marjaneh Bakthiari så handlar det om kulturkrockar. Många gånger blir det rätt dråliga skrattspeglar men här kan jag känna att det emellanåt blir för mycket.
I centrum står familjen Abassi där fadern gärna vill se sin familj som ett exempel på att invandrare kan lyckas att anpassa sig till svenska normer o seder och nå framgång utanför kebabställen men kanske är inte assimileringen så total som han önskat? Hans mor lever i en värld av minnen som kretsar kring den andre sonen, den hon förlorade i hemlandet. Frun har aldrig lyckats behärska svenska språket och äldsta dottern brinner för att åka till Iran och göra ett projekt som kan ge skolarbetet en sjuss. Yngsta dottern vill inte dit för allt i världen men när de ändå får åka blir resan kanske inte vad de väntade sig.
Det finns gott om bifigurer som tecknas med vänlig men vass penna. Min favorit är nog Sanna, en forskare som gjort karriär utan att ha en aning om vad hon egentligen sysslar med.När föreläsningsanteckningarna är borta försöker hon först fejka sjukdom o när inte det räddar henne från att hålla föredraget står hon o stammar osammanhängande utan att minnas särskilt mycket om det hon borde sagt.

Så där.. då var semestern oundvikligen över, slut och förbi.... fick mjukstart med en halvdag i måndags och en extra semesterdag igår (dagis hade stängt nämligen) Men idag var det dagis för dotera och jobb heeeeeeeela dagen för mig. Förutom lite obekväm bebisgymnastik har dagen gått bra, hann få undan en hel del som skulle fixas och sedan är det bara imorgon kvar för fredag är jag ledig... Hepp!
Kul att se folk igen o skönt att slippa dimpa ner när kaoset är som störst som jag gjorde förra året.

Appropå kaos tillbringades gårdagen till stor del på IKEA. Dottern toknöjd eftersom hon fick äta köttbullar där och modern rätt nöjd med att shoppa struntsaker o spana på prylar att köpa när köket är färdigfixat. De hade börjat sälja rätt mkt roliga bakgrejor tex... Kom hem med lite fina kartonger så nu skall jag försöka få nått slags ordning i föråden.