kan du säga shibbolet?

Som väntat med Marjaneh Bakthiari så handlar det om kulturkrockar. Många gånger blir det rätt dråliga skrattspeglar men här kan jag känna att det emellanåt blir för mycket.
I centrum står familjen Abassi där fadern gärna vill se sin familj som ett exempel på att invandrare kan lyckas att anpassa sig till svenska normer o seder och nå framgång utanför kebabställen men kanske är inte assimileringen så total som han önskat? Hans mor lever i en värld av minnen som kretsar kring den andre sonen, den hon förlorade i hemlandet. Frun har aldrig lyckats behärska svenska språket och äldsta dottern brinner för att åka till Iran och göra ett projekt som kan ge skolarbetet en sjuss. Yngsta dottern vill inte dit för allt i världen men när de ändå får åka blir resan kanske inte vad de väntade sig.
Det finns gott om bifigurer som tecknas med vänlig men vass penna. Min favorit är nog Sanna, en forskare som gjort karriär utan att ha en aning om vad hon egentligen sysslar med.När föreläsningsanteckningarna är borta försöker hon först fejka sjukdom o när inte det räddar henne från att hålla föredraget står hon o stammar osammanhängande utan att minnas särskilt mycket om det hon borde sagt.


Kommentarer
Postat av: spiderchick

sv. haha då är du som mig när det gäller kakor och snask =)

2009-08-17 @ 12:46:06
URL: http://spiderchick.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0