morellens

I bilen hem från jobbet började snöa. Försiktigt först så jag inte var säker på att jag såg rätt men allt ivrigare i takt med at jag närmade mig målet. Svängen in på näst sista vägen var snorhal o jag snurrade till bra, ställde mig på tvären o tanten i den mötande bilen glodde surt på mig - jag gjorde naturligtvis det för att irritera henne..... Nåja, stryrde tillbaka bilen som slingrade sig värre än dottern när hon inte vill bli instuvad i overall och struntade i tanten. Hämtade barnet på dagis och fick lastat in henne efter lite lirkande. Hon ville GÅ hem men jag sa att då måste bilen stå här ensam o då blir den så ledsen... Fick slippa promenad i snöyran och åka hem.
lastade ut barn och allt annat som skulle in, matade fjäderfäna och gick in o kolapsade i soffan ett tag. Sedan var det bara till att gå o hämta in mer ved. Då hade vi över fem centimeter snö och det var inga problem att få in barnet i overallen. Vi hämtade ved (tog nog dubbelt så lång tid med hjälp av min medhjälpare men vi var glada iaf) och sedan har vi gjort snöänglar, kastat snöboll med hunden (boll o dricka i ett, toppen tycker han!) och åkt pulka.
och även om krokusarna ser sorgligt hoppfulla ut i snömassorna vid husväggen kan jag inte bli ledsen av årens bakslag. Det blev så vackert och tyst så jag kände att jag för en gångs skull kände mig hamonisk och tillfreds. Behövde verkligen känna den friden igen just nu.