morellens

Alltså. Jag FÖRSTÅR inte varför det blev så poppis att läsa Milleniumtriologin... kan ju inte bara bestå i att författaren fick spaltmeter med reklam genom att han gick bort innan utgivningen? (frid över hans minne!) För böckerna är ju så långt jag hunnit inte särskillt märkvärdiga? Det finns en kärna av en bra deckarintrig men den drunknar ju i styltigt ordbajseri och ett tvång att informera läsaren om hur miljerna ser ut i detalj, man förutsätts inte ha fantasi... eller är det förklaringen, folk läser för att de slipper tänka själva, bara få allt serverat på ett fat?
Tragglade mig igenom "män som hatar kvinnor" och suckade över Mikael Blomkvist som kan allt och är oemotståndlig, över personporträtten som är grunda som ankdammar trots all tid som läggs ner på att redogöra för hur de ser ut, tycker tänker och vilket dasspapper de föredrar. tyckte att storyn var okej (om än inte så nyskapande för en van deckarläsare)men fattar inte varför förläggaren inte tog ett alvarligt snack med honom och tvingade honom att stryka ner och skriva igenom? Nu i "flickan som lekte med elden" är det lika djävla illa. tårta på tårta på pankaka och allt blir bara styltigt. hade tänkt läsa igenom hela triologin för att veta vad folk snackar om men just nu känns det som om det är mer slöseri med tid, kan kanske gå in o läsa en sammanfattning på wikipedia eller nått o sedan läsa nått jag gillar och som inte får mig att vilja dunka huvudet i något ideligen.
dessutom retar det mig som fan att salander promt skall ha komplex för att hon inte har några bröst o köpa sig ett par som start på sitt nya liv.