morellens

Ägnade en halv natt åt att läsa Lily Archers bok.  En av alla dem jag släpat hem från jobbet för att veta vad sjutton jag pratar  om, (man kommer inte SÅ långt med baksidestexter när man skall motivera någon att läsa fast de egentligen inte vill).Pr oblemet med jobbrelaterad läsning blir för mig att ibland känner jag att jag är så långt ifrån målgruppen att historien blir mindre intressant. Kan tycka att för riktigt bra böcker så skall inte det problemet finnas men å andra sidan betyder det inte att jag har rätt att avfärda den rakt av.
Förgifttade äpplens klubb handlar om tre femtonåriga tjejer som var o en fått en elak styvmor på halsen. Alla tre kommer, mer eller mindre på grund av detta, till en internatskola där de så småningom bildar en klubb för att göra det lättare att stå ut med sin situation. Eftersom jag snarare känner att jag kunde identifiera mig med styvmödrar kan jag tycka att det blir lite platt. Kanske är de ingifta kvinnorna så hopplösa eller så är det bara tonnåringens tvärsäkra fördömmande? (eller en författare som inte orkar lägga ner nån energi på att bygga sina karaktärer)
Även om karaktärerna är lite platta finns det en del om vänskapens betydelse som inte är så dumt o det är en rätt söt historia bitvis om hur utsatta barnen kan bli/känna sig vid nybildade familjer, hur svårt det är med den första förälskelsens osäkerhet o annat.
Det känns som om den riskerar att vara lite barnslig även för mina elever men jag skall se om det går att sälja in den o vilken reaktion jag i så fall får når den är läst.