Flyga drake

Oväntat snabbt fick jag bockat av en av böckerna på min "att läsa-lista". eftersom jag hade svårt att komma in i den bok jag påbörjat stack jag emellan med nått annat o det fick bli Kahled Hosseinis bok.
jag vet att många refererar till den som det bästa de läst någonsin o då blir jag ju lite nyfiken men samtidigt skeptisk. jag brukar sällan hålla med om det som kollektivt lyfts till skyarna även om det inte innebär att jag avskyr det. Jag tycker att den är helt ok men av alla lovord hade jag nog väntat mig mer? det är lite intressant att den utspelar sig i Kabul o jag tror att många med mig känner attman inte vet särskillt mycket om Afgans kultur eller historia, kanske kan man koppla ihop det med talibaner  och med Sovjets ockupation men  det är långt ifrån säkert. Jag tror att farcinationen inför det okända är en del av den här bokens lockelse. En annan är att den är ett välsnickrat hanntverk. litteraturvetaren inom mig hoppade ut o la märke till hur snygg illstration till hur man kan bygga pp sin historia den ger. Du har vänskapen, sveket o så vändpunkten när "hjälten" ställs inför valet att ta ansvar för sina handlingar... Efter en segare början när alla skulle presenteras o plotten uritas pp få får historien fart o flytter på över sidorna men jag är nu en gång svag för vampyrer o inte för människoöden. kanske därför jag lägger ifrån mig den med en känsla av att den inte motsvarade mina förväntningar - vilket inte betyder att den på något sätt är dålig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0