Busters öron

Till slut tog jag mig igenom Maria Ernestams roman. Det gick SÅ trögt i början... bara ett kapitel i sedan orkade jag inte mer o hade det fortsatt så hade jag aldrig orkat läsa ut den. Dock fick jag äntligen lite flyt i läsningen o kunde känna engagemang i Evas historia som rullas upp bit för bit men det är ett rätt långsamt tempo o en hel del omtagningar.   Har för mig att det var samma med debuten "caprinha med döden" fast då hade jag lättare att stå ut med det o älskade verkligen boken. Här blir det liksom för mkt av allt. Lite puttriga recept, lite problematiska väninnor, lite skildring av en mor som sviker o kväser sitt barn, lite mord, lite moraliska ställningstagande om det ena eller andra.... Tusen trådar som kunde blivit fantastiska men som jag inte kan ta till mig. Verkar vara tillbaka i mitt grinigaste läsläge igen? 
Själva titeln är ju rätt kryptisk  men får sin (hyfsat makabra) förklaring...
Roligast var,  tyckte jag nästan till slut, att största delen av handlingen utspelar sig i Frillesås. Det är alltid lite spännande med böcker där man inte bara behöver förlita sig på sin fantasi för att föreställa sig miljön.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0