morellens

Katten har varit borta en vecka nu. Det enda jag hittat är pälstussar nere på gärdet. Inte direkt uppmuntrande även om det inte var stora mängder... har kollat ställen där han kan ha blivit instängd men ingen katt som svarar där. Han har ju ålderskrämpor o skall egentligen äta dietmat så en vecka på rymmen är inte bra för honnom (om han nu är vid liv). Det är ju bara så förbannat otäckt att aldrig  få veta. När Sara försvann tog det nog fyra år innan jag slutade ropa efter honom (jo, Sara var en han) emellanåt och jag hoppas fortfarande att han slapp ett otäckt slut.
Man kan tänka på solskenshistorier om katter som kommer tillbaka efter tre veckor eller efter ett halvår men hoppet sjunker inom mig. fjorton år är ju ingen ungdom...
OM han inte kommer tillbaka får jag väl tänka att det blir mamma som får ta hand om honom istället.

O i veckan så skall jag bokprata... prestationsångesten slåss med oron för katten om att hålla mig vaken.