bussad? Nej tack

Ibland blir man irriterad... Appropå den höjda bensinskatten skrev Lena Melin en krönika om hur folk måste ändra sitt eget betende och åka kollektivt... HA! Jag har försökt den varianten med... Blev så irriterad att jag slängde iväg ett mail. Min verklighet går inte ihop med bussar. Effektivast för miljön vore om barnet o jag stannade hemma men det känns inte som nån realistisk lösning.

"Jag har åkt kollektivt kors o tvärs i många år... det har varit trassligt, inte särkilt ekonomiskt och man har ofta känt att man riskerar livet när stressade chaufförer forsar fram med packade bussar för att hålla tighta tidtabeller i rusningstrafik.
Första ret som småbarnsmorsa så försökte jag fortsätta. Jag känkade barnvagn, fick ibland till och med hjälp att lyfta på den, och satt sedan blek och spänd och försökte parera krägningarna och med tiden försöka f barnet att stanna i vagnen.
Jag försökte till och med åka till en släkting med buss, medförande barn, barnvagn, hund och packning var det en svettig mardrömsupplevelse under en halvtimme...
I bilen spänner jag noga fast barnet, i bussen kan man möjligtvis få fast ett babyskydd om du hittar en av bussarna med bälten. Det finns ingen chans att få dit en bakåtvänd bilstol så tills barnet vuxit sig stort nog att sitta på bälteskudde känns bussresor som ett riskspel.
För min del hjälper det inte att höja bensinskatten, jag måste ändå köra barnet till dagis, mellan bostaden och den plats där vi fått barnomsorg GÅR det inte att ta sig med buss - om man inte vill resa i två timmar oräknat tre bussbyten enkel väg.
Alla bor inte i innesrtan eller i ett område där kollektrivtrafik är ett alternativ och jag undrar hur kolle´ktivtrafiken skulle klara en ökning av småbarnsföräldrar som vill resa kollektivt med tanke på att redan två barnvagnar verkar skapa kaos om de vill åka med samma buss."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0