Bokfemman, pjäser
Passar på att använda sega, stationära datorn för när jag försöker hänga på bokfemman från Malins blogg så vill man inte skriva på en dator som försöker bojkotta bokstaven i.
Jag är visserligen lite sent ute men det är ju samma vecka iaf? Ämnet den här veckan är pjäser, min tolkning blir att presentera de fem teater/musikal/operauppsättningar som betytt mest för mig hitills.
En midsommarnattsdröm: Såg den här Shakespearepjäsen i teater Bastards uppsättning för åtskilliga år sedan. De tunerade runt i sverige och spelade en midsommarnattsdröm i ett cirkustält, på blankvers. För mig blev det en magisk upplevelse. Sedan har jag alltid varit svag för olycklig kärlek.
Bhima; Blev en hel del balett ett tag, dels för att jag fastnade för det under min prao på storan och dels för att jag hade ungdomsrabatt på göteborgsoperan flera år. Det här är en av de föreställningar som bet sig fast. Jag kan med viss avundsjuka se på dans och önska att jag kunde, man skall sitta nära scenen så man verkligen ser vad som händer (och så man kan kolla in de manliga dansarnas muskler *s*)
Machbeth: Började med att läsa den under en av mina fanatiska skäckboksperioder under tidiga tonnåren, som skräckis var den en besvikelse men den fastnade i skallen och senare har jag både sett nån usel filmtolkning och en riktigt mörk modern tolkning av operan (på storan men en höggravid Lady M). Sedan är det ju intressant med allt scrock som finns runt den skotska pjäsen.
Les Míserables: Lyssnade först på musiken och identifierade mig totalt med Eponines hopplösa förälskelse i Marius. Såg den sedan på Cirkus i Stockholm med Tommy Körberg som Valjean, Claes Malmberg som Thenandier och Richard Carlsson som Marius... Grät floder när Eponine dör i Marius armar!
Albert Speer;. Av en slump kom jag iväg på den här föreställningen i Göteborg, det var stadsteaterns skådespelare men pga renovering spelades den på Storan. Jag har verkligen svårt för att tro att han inte visste om Hitlers planer för delar av mänskligheten. Som en av Hitlers närmaste män känns det otroligt att han inte skulle ha hört något om det , jag tror snarare att han valde att blunda och i efterhand övertygat sig själv om att han inget såg.
Jag är visserligen lite sent ute men det är ju samma vecka iaf? Ämnet den här veckan är pjäser, min tolkning blir att presentera de fem teater/musikal/operauppsättningar som betytt mest för mig hitills.
En midsommarnattsdröm: Såg den här Shakespearepjäsen i teater Bastards uppsättning för åtskilliga år sedan. De tunerade runt i sverige och spelade en midsommarnattsdröm i ett cirkustält, på blankvers. För mig blev det en magisk upplevelse. Sedan har jag alltid varit svag för olycklig kärlek.
Bhima; Blev en hel del balett ett tag, dels för att jag fastnade för det under min prao på storan och dels för att jag hade ungdomsrabatt på göteborgsoperan flera år. Det här är en av de föreställningar som bet sig fast. Jag kan med viss avundsjuka se på dans och önska att jag kunde, man skall sitta nära scenen så man verkligen ser vad som händer (och så man kan kolla in de manliga dansarnas muskler *s*)
Machbeth: Började med att läsa den under en av mina fanatiska skäckboksperioder under tidiga tonnåren, som skräckis var den en besvikelse men den fastnade i skallen och senare har jag både sett nån usel filmtolkning och en riktigt mörk modern tolkning av operan (på storan men en höggravid Lady M). Sedan är det ju intressant med allt scrock som finns runt den skotska pjäsen.
Les Míserables: Lyssnade först på musiken och identifierade mig totalt med Eponines hopplösa förälskelse i Marius. Såg den sedan på Cirkus i Stockholm med Tommy Körberg som Valjean, Claes Malmberg som Thenandier och Richard Carlsson som Marius... Grät floder när Eponine dör i Marius armar!
Albert Speer;. Av en slump kom jag iväg på den här föreställningen i Göteborg, det var stadsteaterns skådespelare men pga renovering spelades den på Storan. Jag har verkligen svårt för att tro att han inte visste om Hitlers planer för delar av mänskligheten. Som en av Hitlers närmaste män känns det otroligt att han inte skulle ha hört något om det , jag tror snarare att han valde att blunda och i efterhand övertygat sig själv om att han inget såg.
Kommentarer
Trackback
