the art of detection

blir fortfarande lite stolt när jag lyckas läsa på orginalspråk. är ju bekvämare med översättningar men samtidigt så kan ju en dålig översättning sabba otroligt mkt. Dessutom är det ju så att långt ifrån allt översätts. det var den senaste insikten som på allvar piskade mig till att börja läsa på engelska. Jag hade läst Laurie Kings drottningfällan och uppföljaren det monstruösa kvinnoregementet och älskade hennes sätt att använda sig av Sherlock Holmes men låta honom få en kvinnlig partner, jämnbördig i slutledningsförmåga. Kom på att det fanns oöversatta titlar i serien och började tog mig igenom dem i rask takt. Nu har jag nått det stadiet när jag ivrigt väntar på att det skall komma ännu en del och att den skall ges ut i pocket.
i väntan på en fortsättning köpte jag the art of detection samma författare men en del i en annan serie, den om polisen Kate Martinelli. Även där har de första delarna översatts till svenska. Den här gången har hon låtit Sherlock Holmes få en roll även i denna serie. En Sherlock Holmesexpert hittas mördad i en övergiven kanonbunker och varken mördare eller motiv kan hittas utan en slingrande utredning (blev inte mkt till deckare annars*s*)Ett mansuskript som skulle kunna vara en tidigare okänd Holmeshistoria visar sig ha oväntade paralleller med fallet
Så vad tycker jag då? Nja, jag har inte varit nått större fan av Holmeshistorierna i orginal, tycker långt bättre om Kings variant av honom. Fast jag är intre intresserad nog att verkligen uppskatta en historia som så totalt kretsar kring Holmes själv - iaf är det vad jag misstänker. Jag börjar tro att jag är för inkörd på just hennes Mary Russel serie  för att riktigt uppskatta henne. Rller så har jag fortfarande en grinig period.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0