morellens

Håller på att fförsöka vänja mig vid att dottern är mobil... Igår gick hon ut ur affären när jag skulle betala hennes nya jacka, sedan knallade hon omkring lääääääääänge tills hon halkade o slog sig på stengolvet. Då dröjde det tills livet var kul igen. Det känns redan så avlägset att tänka på att för ett år sedan var on i princip ett paket.. Vi har bliit lite kaxiare sedan dess bägge två.
känns ännu avlägsnare att tänka på att man har haft ett liv utan bebis, kan känna en viss nostalgi vid tanken på att gå på toa när man vill alldeles själv utan nån som ylar  utanör dörren om hon tvingas stanna hos pappa fast hon inte hade tänkt sig det eller att läsa flera timmar i sträck, den lyxen dröjer  det nog lite innan man kan ägna sig åt igen.
Känner att jag tappat mkt koll på bokarknaden, det stressade mig först men vad sjutton, man kan nog skaffa sig hyfsad koll rätt fort om man bara lägger ner lite energi på det. Kan inte påstå att jag gjort det hitills i mitt liv som förälder. Folk börjar fråga hur länge jag sall vara hemma.Lääääääääääääääänge säger jag, har ju sparat på dagarna så att jag skall kunna hålla mig undan fr jobb ett tag till, har aldrig haft en så hård chef innan men samtidigt inte en så charmig. Målet är att hon skall kunna vänta med dagis tills hon är närmare två o även om inte mina dagar räcker dit så slipper jag iaf gå till förnedringsförmedlingen på ett tag.
Ännu längre tillbaka, fem år sedan mamma dog. känns fortfarande djävligt orättvist! Hon skulle ju har varit med länge än o säkert blivit en beskäftig hönsmormor till H men nu är det bara minnena kvar. Först nu jag känner det egentliga orken att röja i saker o papper, stuvade bara undan det sä när allt blev sart men nu kan man peta i det utan att falla isär. af tror jag det.