Mil ifrån verkligheten..
I sin jakt på att dra in pengar till stadskassan så fortsätter jakten på bidragstagare. Sänkta ersättningar skall motivera folk till både det ena och det andra... Kanske ett korn av sanning men i grunden handlar det om att ingen vill betala. Det är inte enbart en fråga om regisringsskiftet, den förra regeringen började strypa utflödena men takten ökar nu.
Det som gör mig så förbannad är att som vanligt dras alla över en kam. Jag som vill jobba men ingen vill anställa mig på heltid (hitills) men som i alla år försökt "hora runt" på olika vikariat straffas lika mkt, om inte mer än maestro T som glidit runt på a-kassa och bidrag i 20 år utan att skämmas det minsta. Och sjukersättningen skall minskas för att motivera sjukskrivna att söka nya jobb läste jag i en artikel i GP. OK, mår man dåligt av sitt jobb så kanske man skall söka ett annat men det kräver ju A att det finns andra jobb att söka och B att man är i skick att faktiskt söka dem. Har det slagit någon beslutsfattare om att folk med sjukersättning kanske inte per automatik är lata utan att de kanske kan vara sjuka? Att de behöver hjälp att bli friska? Tro inte att man får hjälp för att man mår dåligt vare sig det är fysiskt eller psykiskt. Du kan få med dig några piller i en påse möjligtvis. Hjälper inte det får man väl ta sig i kragen och söka nytt jobb... Om man nu inte är stressad politiker som får hjärtinfarkt, då finns det nog både vårdresurser och sjukpenning att tillgå
Själv känner jag att det börjar finnas två karriärvägar att välja på för min del.
1. Bli hemmafru och leva på sambons inkomst och det där fina hemmafrubidraget som moderaterna vill ge istället för att folk skall få så onödigt lång föräldrarpenning (eller vad de nu har tänkt sig)
2. Leta upp den kortaste kjol jag äger, lägga upp påde mig och en webbsida på nätet. Det är ju fortfarande bara olagligt att köpa, inte att sälja.
Eller så finns det kanske ett tredje alternativ, skita i alltihopa och hänga sig i morgonrocksskärpet. Min verklighet är ju så milslångt ifrån beslutsfattarna. Då hör jag ändå till dm som har det rätt tryggt fortfarande så jag kan bara föreställa mig hur det känns för dem som drabbas riktigt hårt.
