Stormigt

Gnäll och gnöl… Jag är tämligen dödstrött och inne på min tredje kopp kaffe för dagen (ändå lyckas H sova, hon håller nog på att vänja sig vid koffein). Har sovit dåligt i över en vecka eftersom H varit förkyld och varit tvungen att i princip sitta upp när det var som värst för att kunna andas någorlunda när hon sover. Sedan kan inte pjoskiga morsan koppla av bara för att hon är mindre täppt utan ligger med ett öra på spänn för att ha koll på att hon andas. Var lite bättre i två nätter men så kom STORMEN! Inte för att det varit fullt så illa som jag befarat men det måste vara alla generationer av kustbor och fiskare som spökar. Jag blir väldigt rastlös och orolig när det blåser. Vill ner till stranden och vraka

Kanske har H ärvt det eller så är det tänderna  (blivande) som spökar. Man kan alltid skylla på tänder eller att de är i en utvecklingsfas när barnen är lite grinigare och sover sämre har jag lärt mig…. Iaf så har hon vaknat, gnytt och vägrat napp. Hon var ju HUNGRIG!  Sedan skulle sambon upp och ta sig till jobbet. Tog sin lilla tid att komma loss från lerig gräsmatta – var ju tvungen att parkera där eftersom man inte vill hitta bilen under ett träd på morgonen  - och spåren ser för dj-liga ut. Nåja, han kom iväg och jag somnade inte om. Det var ju nästan ljust! H sov vid det laget gott och jag kravlade iväg efter dagens första kopp kaffe och la mig att läsa en stund. Hann igenom en novell och börja på nästa innan H vaknade.

Nu har jag iaf fått H att sova en stund och egentligen borde jag också göra det men det finns så mkt som borde göras även om man struntar i sånt som tvätt och städning. Skall iaf betala räkningar nu när föräldrarpenningen kommit. Kul att bli av med pengarna direkt… fast det var inte SÅ illa som jag fått för mig så lite lugnare känns det.

Men saker blir sig inte lika efter att man fått barn. Inte ekonomi, relationer, vanor och så vidare.  Akvarierna får fungera med Darwins teorier om att den starkaste överlever och mina älskade hoyor lika så. Fick slänga fem sticklingar som var bortom all räddning och hittade ullöss (igen!) på en del andra. Bläh! Fast det hade väl gått  likadant utan bebis så där kan jag inte skylla ifrån mig.

Det innebär inte att allt har blivit sämre, vissa saker kanske men inte allt. Somt är bättre och annat inte men inget är sig likt. Fast hon är värd allt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0