Änglar och demoner

Nepp... Jag FÖRSTÅR verkligen inte varför Dan Brown blivit så poppis... Tyckte att DaVincikoden var småspännande men på det hela taget fånig. nu gav jag karln en chans till. Änglar och demoner skrevs före DaVinci koden men översattes efteråt (när de upptäckte hur mkt den sålde) och de första kapitlet är i princip samma i båda böckerna, symbolforskaren Robert Langdon väcks mitt i natten med anledning av att det skett ett mord som omges av symboler, i det här fallet kopplade till ett gammalt sällskap som Langdom forkat om. Gäsp! Det är liksom meningen att det skall bli spännande men jag tycker att det aldrig blir det, det ända är att efter att ha tragglat mig igenom inledningskapitlen så får textern nått slags flyt och spänningen kring vem som verkligen är skurken i historien räcker liksom inte till.
Han har verkligen haft manualen "spänningsroman typ a" när han skrivit sin text (i båda fallen) och personteckning och miljöskildringar är så platta att min stackars lärare i svenska från högstadietiden nog har sett otaliga exempel som överglänser dem.
Nu har jag konstaterat att Dan Browns fans får ha honom i fred i fortsättningen. Förresten, SJÄLVKLART har han stulit intrigen i DaVincikoden! Han verkar inte vara så mkt för att vara nydanande i övrigt heller och har nog mest haft tur med timingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0