morellens

Jag VET att februari räknas som en vintermånad men det måste väl inte bevisas så grundligt? -2, blåsigt och onödigt mycket snö från ovan... Halkade iväg med livet som insats och har vi riktig tur kommer snöröjningen igång i juni.
Har iaf fått lämna in alla kortlån som legat och varit på väg att gå ut, bra för samvetet och för längden på kvittot... Nu har jag inte julgransgirlangvarning på mina lånekvitton längre. Hurra! Fick en beställd bok med, Martina Haags nya, en bagatell men jag är nyfiken på den, hennes krönikor är kul skrivna även om hon kan reta gallfeber på mig emellanåt...
Lämnade tillbaka Kalaharis skrivmaskinsskola för män, orkar inte skriva något längre om den här på bloggen, det får räcka med att konstatera att den gör mig glad. Det finns inga olösliga problem i den värrlden *s*
Funderade på att köpa "hollywoodfruar, andra generationen" på rea men motstod, tycker att 149 var för dyrt för den, hittar jag den billigare så kan jag gott tänka mig att läsa den av nostalgiskäl. Tänk så mkt sexualupplysning Jackie Collins har tillhandahållit för min generation?

efter att ha ringt och tjatat om paketet två gånger idag (de hade inte en aaaaaaaaaaaaaaaaning om var det var någonstans) visade det sig att det var i lastbilen... men lastbilen kom inte uppför branta, hala backen idag så jag fick gå ner med kärra och baxa hem det. Sa att de fick packa grejorna på kärran åt mig för jag är tämligen gravid och bär inte...
Nu behöver jag iaf inte vara hemma och vakta lastbilar på ett tag, hurra! Fast jag har hunnit missa en del roligheter under dagen.
Bebis har haft ett träningspass på kvällen efter maten, hela magen går i vågor. Nu har jag halsbränna och är ynklig så med lite tur kommer jag i säng i vettig tid. (fan tro´t)

Det där med söndagen som vilodag gick i stöpet, sambon tyckte att det behövde städas... Kanske hade han rätt men det slutade med att han fisk göra det värsta själv. Jag börjar verkligen komma i valrosstadiet... bör undvika att tappa saker på golver för det är så förbaskat jobbigt att komma åt dem igen efter det.
Nåja, jag hjälpte till så gott jag kunde (det ÄR distraherande med någon som både skallar en i levern OCH sparkar en i naveln när man försöker jobba) och det ser faktiskt rätt prydligt ut här - förutom alla mina högar som jag skall gå igenom då...  en annan dag!

Haft en trevlig dag ihop med mina fiskvänner. Altså vännerna är inte fiskar men jag har träffat dem genom mitt akvarieintresse och idag var det dags för ännu en träff med fisktema. Vi kollade först en zooaffär och åkte sedan hem till en av medlemmarna från den exlusiva guldklubben som jag just förlängt mitt medlemsskap i. Han hade inrett pannrummet som akvarierum och hade en massa roliga firrar i flera fina små kar. Blv riktigt sugen på vissa av sorterna och jag och flera andra av stimmet fotograferade flitigt. Av någon anledning blir det så att man måste slänga minst fem sjättedelar av fotona men ett par blev jag riktigt nöjd med så här i efterskott. Efter fisktittandet följde fika (och ännu mer fisktittande) samt hemla trevligt tjötande. Mötet avslutades spontant med att nästan alla drog iväg till ännu en zooaffär för att hinna kika på mer firrar inan stägningsdags.
Väl där släppte jag lös min magra plånbok på ännu en bantningskur. Kom hem med flera fiskpåsar. Nu skall det bli asientema på ett av karen  (med undantag för de förvirrade skalarerna då) . Inhandlade praktbotior, det har jag saknat sedan förra gänget dog i samband med att vi flyttade. Det här gänget såg fortfarande pigga och livliga ut när ljuset släcktes för kvällen. bara att hålla tummarna för att de fortsätter så. Min plan för att  få dem att krylla på en gång var att köpa sex stycken så att de kunde stimma med varandra. Grävde visserligen djupt hål i kassan men taktiken ser ut att slå väl ut. De är överallt i karet samtidig känns det som. Det blev även ett stim jättedanio, som jag haft förmånen att se välväxta, utfärgade exemplar av "live" under förra delen av träffen. Vete katten om jag fallit för zooaffärens bleka firrar annars? De verkar ochså vara rätt krylliga av sig och utforskar karet. Sista firrarna i asientemat blev fem svarta kuhliålar, har varit sugen på sånna av och till men det har alltid varit för liten storlek på fiken eller för stor på prislappen så nu slog jag till när balansen mellan de faktorerna kändes OK.
Slutligen blev det ett stim av en, för mig okänd, tetra som hette moskitotetra. de skall gå i 110 liters och jag hoppas att ingen av de andra firrarna är så stor i käften att de försvinner som lunch. i affären såg man ett svagt blått skimmir längs med fisken men sedan de koppats in och vant sig vid karet ser de nästan violett självlysande ut, nästan som fejkfärgade fiskar. blir nog svårt att fånga på foto men det måste jag försöka få till. Fanns en del annat jag ville ha men jag hejdade mig.
Har sålunda shoppat mig pank men lycklig och lyckas jag bara skrapa ihop lite mer pengar får det bli en blomaffärsrunda med.... *S*

Jag är en smula förbannad, har hållit mig hemma hela dagen för att en lastbil skulle komma och leverera mitt paket... (de ja vu! Det höll jag ju på med förra veckan men då kom paketet). Budfirman påstod att de skulle köra ut det mellan elva och tre och nu är klockan tio i sex... *grrrrrrrrr* och paketet är inte ens till mig.

Lämnade walkover mot byrån igår, gick liksom inte att böja sig för att komma åt alla skruvar eftersom magen var ivägen. Lämnade delarna utspridda över hela rummet och gick på gravidyoga istället. Sambon fisk skruva ihop resten, han kan ju iaf böja sig utan att magen är ivägen.
Vet inte om det var yogan eller allt bankande när masoniten på baksidan av byrån skulle spikas på som var så upplivande men på kvällen var det jordbävning i magen, det gick vågor över hela kulan när ligisten kickade loss...

...när man kan shoppa på IKEA? Jag har gått första ronden med att sätta ihop kombinationen skötbord/byrå. Efter att ha brutit mig in i kartongen och sorterat upp delarna någorlunda samt börjat med de tre första stegen i beskrivningen är jag genomsvettig och har en bebis som skallar min lever. Tror inte att det var den mest ergonomiska arbetsställningen heller. Nu skall jag ha en bloggnings och ryggsträckarpaus som även skall utnyttjas till att lista ut vilka två träbitar som jag skall ha tag i här näst. Har en teori men jag är inte helt säker ännu dessutom måste jag grubbla över vilket håll den bruna sidan skall sitta mot.  Hitlls har jag nog lyckas väda brädbitarna rätt tror jag...
En riktigt aktiv dag detta eftersom jag även har hunnit sätta en massa hoyasticklingar på rotning. Testar en variant där jag sätter flera sticklingar i samma kruka med vitmossa och så ställer allt i en plastback med lock av plastfolie. tanken är att det skall fungera som ett miniväxthus.  Hoppas att det växer så det knakar eftersom det är meningen att jag skall byta bort det mesta mot andra roliga sorter. Tog lite extra när jag var igång. Vet inte riktigt vad jag skall göra av dem men jag får väl börja sälja på tradera eller nått... OM det nu tar sig.
Tvivlar dock på att sambon låter sig imponeras eftersom dagens projekt inte direkt gör hemmet mer prydligt, iaf inte i första läget.

Ibland blir man stolt över att man inte säger precis allt som man tänker... Tex frågade jag inte barnmorskan idag om det var för sent att ångra sig och köpa en hundvalp istället...
Hon hade förmodligen tagit mig på allvar och börjat förklara att det är vanligt att känna en viss osäkerhet inför detta att bli förälder. I bland känns det som SM i klyshor att gå dit men jag vann förvirringsmatchen idag. Jag hade totalt glömt att jag skulle ha jornalkopior etc med mig och var nöjd med att jag kom ihåg att JAG skulle dit. Inte alltid så givande men allt såg bra ut iaf. Bebisen växer, mamman växer, hjärtljuden låter fint och jag har fått veta att det som håller på att försöka ta sig igenom min diafragma så fort jag glömmer att sitta som en eldgaffel är ett bebishuvud... stämmer bra med vad jag känt för sparkar i naveltrakten... Då är det kanske inte en boxningstalang iaf som jag började fundera över.
Har jobbat kväll idag, det börjar bli segt att böja sig för att nå nedersta hyllan nu och jag fick stå hälften av tiden för att inte få invärtes blåmärken... Kom hem och var tröttare än en nyväckt mumie men nu har jag slagit över och är tokpigg. Har gått igenom hela traderas utbud av hoyaauktioner som en liten efterdyning till att jag klippte till och namnade alla sticklingar som jag skall sätta på rotning för att byta bort mot nya, roliga hoyor.

Det är frustrerande att bli så där trött, jag skulle sortera alla prylar som jag hivat undan på ett ställe och när jag gjort det var jag helt utmattad... Idag törs jag inte börja några sådana projekt för då kommer jag att sitta som en zombie när jag jobbar...
Undrar om det kan vara järnvärdena som spökar eller att man helt enkelt får vänja sig vid att allt sker i snigeltakt och lite i taget?
Har lite teorier om figuren i min mage. A, det blir en liten doktor Bombay (har haft en hang up på indisk mat och så gått på yoga och mässat märkliga mantran om guru, guru jag vet inte riktigt vad) B, det blir en åttaarmad bläckfisk (hur kan det annars puta ut och buffa och trycka på så många olika ställen samtidigt?)
Idag känns det annars som det vore en typidk pralinätardag, bara ligga hemma på soffan med pralinasken strategiskt inom räckhåll och en god bok som sällskap. Fast eftersom plikten kallar så får det projektet skjutas på framtisen.
Blev så nöjd när jag hittade en ursäkt till att inte beskära äppleträden ännu, det stod på en sida att man skall göra det på sommaren för de har lättare att hämta sig då... Eftersom jag inte vill nöja mig med att stå bredvid och peka så finns ju chansen att jag kan få handskas med sågen på egen hand om jag avvaktar...
Har betällt tomatförn med, undra hur katten jag skall få plats med dem egentligen? Fast man måste ju inte så alla på en gång...

finns det gott om. Kan varna för "bröderna Grimm" Mycket action men absorlut inget händer... Kunde inte någon ha skrivit ett manus före inspelningen och inte bara klippt ihop specialeffekterna?
Annars har det varit en bra dag. Har äntligen lyckats tjata till mig indisk mat - vilket är en ännu större bedrift eftersom Y inte ens tycker om det men ändå snällt följde med och åt. Tackar!
Försökte titta på schlagerfestival men det gick dåligt. När det blev någon rapplåt som tydligen hette kuddkrig gav vi upp och tittade på film istället. Den gick åtminstonne att snabbspola.
Såg att jag tydligen missade vinnarlåten. Känns lite som galenskaparnas variant av mellodifestival där det vinnande bidraget är det som man "sluppit" höra.
Lite surt kanske att inte orka titta, jag vill ju vara schlagerbög men det där var inte uthärdligt. (och kunde ingen ha gett LenaPh ett ordentligt manus?)
Det som gör mig riktigt deprimerad är startfältet i Göteborg. Kunde jag inte ha kollat upp det´? Nu har vi ju redan biljetter till eländet... men vad gör man inte för offer för att hålla på traditionerna?
Men vem vet, jag kanske bara är magsur för att jag lider av sviterna från en svårartad IKEA-koma. Lasse hade svårt att förstå varför jag behövde fyra olika isbitsformar i glada färger men eftersom jag ändå köpte bra att ha-saker  (som en badbalja till bebisen - Jag bygger bo!) så får man passa på.

Det började lite smygande med kommentarer som "du växer och frodas" och idag sa en kollega "oj, nu är det linte så långt kvar va? " och spände ögonen i min stackars mage... Eh? Bara två månader till.... Hinner nog bli ÄNNU större på den tiden. Kommer att sluta med hemförlossning för att jag har växt för mkt för att komma igenom dörren...

Efter vinterns massdöd av krukväxter har jag äntligen tagit mig samman och gått igenom vilka av hoyorna som överlevt. Nu har jag bara 24 stycken, det är nästan normalt ju...  En av dem verkar dessutom högst tveksam till om den tänker överleva länge till så den har hamnat i blomkuvös.
Men jag har beställt några nya sticklingar från botonaova, de levererar inte förrän till våren så förhoppningen är att det inte skall krocka med bebisens ankomst. Dessutom har jag trasslat in mig i en bytestråd på växtforumet sär jag hänger så nu har jag minst fem nya sorter på G när vädret blir milt nog för att skicka växter igen.

Jag gillar Diana Gabaldons serie som började med "främlingen". Hela tanken på det här med tidsresor känns lite lockande och hon har lyckats skaffa sig ett persongalleri som man fäster sig vid, man vill veta hur det skall gå för dem och vänder sida på sida i de oftast rätt tjocka böckerna. Jag fick tag i del ett av en slump när jag läste i Borås och har sedan slukat dem men när det kom till "det flammande korset" hade jag kommit av mig lite. Dels dröjde det innan hon gav ut den här delen och dels så gjorde jag ett tappert försök att läsa den på engelska först men med den textmängden gick det inte, iaf inte eftersom det var ett tag sedan jag läst delen innan och därmed inte hade samma brinnande behov av att veta hur det skulle gå.
Nu har jag tagit mig igenom pocketupplagans 1249sidor med bokstäver som känns för små för att man skall orka läsa dem utan glasögonen på och jag är såld. Hon har fångat mig i intrigerna igen, jag kan förutse en del i handlingen och tycka annat är rätt fånigt men jag plöjer igenom texten och lägger ifrån mig boken med en lite snopen känsla - nu måste jag ju vänta på nästa del! Enligt vad jag förstått är den rätt nyutkommen och heter  A Breath of Snow and Ashes.

Det var ingen som varnade mig innan jag blev gravid om att förkylningar tycker om gravida, de fastnar gärna och vill helst inte ge sig av... Sedan i onsdags går jag och snorar i en ovanligt illasinnad variant. Trött på det här nu, borde kanske leva på vitlök ett tag? Men just nu är jag så förkyld att jag inte ens är hungrig...

Blev nyfiken på att läsa Magnus Utviks bok trots att jag egentligen är dödstrött på cancer. Det är en illasinnad sjukdom och det verkar ibland som om den gärna siktar in sig på att gnaga i sig personer som borde få funnits kvar.  Just därför var det skönt att läsa en bok som iaf har nått slags "happy ending" i och med att cancern inte vinner på slutet... Det borde vara intressant attläsa om hans förtvivlan och osäkerhet på att ta sig igenom beskedet om flickvännens cancer, behandlingen och de frågor processen ger upphov till men jag blir aldrig riktigt engagerad. Känner pliktskyldigast att jag kanske inte borde gnälla över att det är jobbigt att vara gravid när vissa aldrig får chansen fast de önskar det men bara för att andra har det värre betyder det inte att ens eget lidande inte finns. Jag förmår inte riktigt ta till mig hans förtvivlan, de förblir skuggfigurer och jag vet inte vad jag väntat mig efter allt jag läst om den innan men det var nog något större? Fast jag borde lärt mig att Amelias och min syn på god litteratur inte stämmer överens så väldigt ofta.
Trots happy ending, jag kände mer för "hej då allihopa" oavsett om det berodde på att jag hade lättare att identifiera mig med förtvivlan i det fallet.

Kanske skulle försöka att se livet från en lite ljusare sida?
Men det tar emot när man har ont på konstiga ställen, inte får sova ordentligt för man vaknar så fort man försöker vända sig, är dyngförkyld och min magailien lever sitt eget lilla liv som just nu inbegriper en förtjusning i att sparka mig i naveln.
Idag har jag lyckats vara aktiv i flera timmar i sträck. Inte för att jag uträttat några stordåd men jag har bakat och sorterat paper och lyckats göra mer än snigelfart under dagen. Sedan kom grannarna och bjöd över oss på kaffe och hembakta semlor. Himla trevligt!
Men jag längtar efter vår nu, trött på onödigt många minusgrader och snödrivor. Vill ha solsken, takdropp och snödroppar!

Varför är jag vaken nu fast jag har varit skittrött sedan jag kom hem från jobbet?
Varför har jag slötittat på OS-invigningen fast jag inte är intresserad?
Varför bär jag hem fler böcker än jag bär ner?
Varför har jag inget att läsa trots att bokhyllorna svämmar över?
Varför kan jag inte göra ett skit för att hjälpa mina vänner när de mår dåligt?
Varför sitter jag och gnällbloggar fast jag knappt kan hålla ögonen öppna?
Varför skriver jag aldrig något vettigt?

Jag är trött på det här vädret! och jag är trött på det här djävla humöret och jag är rätt trött på mig...

Försöker läsa in mig på barn, förlossning och fan vet vad. Blir inte ett dugg klokare men iaf något så när sysselsatt. Läser antologin "födda - berättelser om att föda" och det är tveksamt om den tillför så mycket men jag hittade ett trevligt citat i en av bidragen

”Varför är det kaos och inte ordning och reda? Jag som så gärna ville att det skulle vara ordning och reda.
Det kunde man ge sig faan på. Kaos är granne med mig, men vart har Gud tagit vägen?”

 

Susanne Hobohm

På dagens program står att jag skall knalla iväg och lämna blodprov. Har ingen lust alls att göra det för jag känner mig hängig, förkyld och ynklig redan innan. En sån dag när det känns som man inte har något blod att avvara...
sedan skall jag halka iväg till gravidyoga ikväll med... och dessförinnan fila på en jobbansökan samt att jag borde städa lite och köra en tvättmaskin med de nya bebiskläder jag "råkade" handla med mig från Ullared... Få se hur långt men kommer på det projektet.

Ben Eltons bok blev jag tipsad om för ett par år sedan men det har inte blivit av att läsa den förrän nu även om upplägget lät lockande.
Tio ungdommar väljs ut att delta i en doku-såpa där de skall vistas i ett låst hus fullt med kameror och för att sätta lite fart på det hela har man castat med udda personligeter som borgar för krockar när de skall leva under samma tak och så tillsätter man sprit i hopp om att få sända (minst) ett rejält hångel...
Upplägget har klara likheter med big brother och dokusåpan "husarrest" är inne på sin tredje säsong så den förväntas inte bli någon större succe men när ett mord inträffar rusatittarsiffrorna i höjden. Ingen kan ju komma in i huset så när en av deltagarna mördas, ett mord som går att följa i programmets internetsändning, så måste den skyldige finnas i huset. Både allmänhet, deltagare och polis är förbrylladde. Hur kan ett mord ske i ett hus fullt av kameror utan att det går att avslöja mördaren?
Största behållningen av boken för min del var dock inte mordgåtan utan alla de kängor som den delar ut mot populärkultur, dokusåpor och wannabes

Har fått Bokias reakatalog idag och konstaterat att jag tydligen börjar bli imun mot bokreans tjusning. Det har tagit så där en sjutton år men i årets katalog är det bara en bok jag villa ha, mest kändes det som det var ointresant och för dyrt. Jag vill fynda och köpa praktverk för femtio spänn om det skall vara någon mening...
Får se om jag får tag i de andra kedjornas kataloger, tvivlar på att det är så mkt att hurra för där heller...
Lika bra kanske eftersom jag trots allt har större delen av huset fult med böcker och då är inte allt upppackat just nu.

Magsjuka och graviditet var ingen kul kombination.... Men man får väl glädjas att man sluppit ligga och prata med toaletten fram tills idag. Känner mig rätt mör  och sov större delen av gårdagen. Försöker peta i mig lite käk men är samtidigt lite feg... Har ingen lust att få tillbaka det där igen...
Skall nog däcka i soffhörnet större delen av dagen, annars är det möte på försäkringskassan i eftermiddag så jag kan inte sova bort hela dagen...
På onsdag skall jag på informationsmöte hos AF, på torsdag är det gravidyogan och på lördag jobbar jag... Till dess skall jag väl återhämtat mig någorlunda? Det värsta är väl att halsbrännan såg sin chans och blommade upp som en uppretad drake. Bläh!

Halv fem kan säkert vara en trevlig tid att gå upp på - till och med på en söndag... Men i mitt fall är det inte direkt frivilligt. Har haft en trevlig magsjuka som troligen var matförgiftning från pitzzerian. Tänker inte röra deras pitzzasallad igen kan jag ju säga. Är förresten samma ställe som gjorde dig magsjuk, Ylva, även om det var några år sedan. Sambon klarade sig fint iaf så det är bara jag som varit så trött att jag grinat för att jag sovit dåligt i någon timma och sedan behövt kuta i racerfart till toan (vilket i vårt hus innebär ett smärre work-outpass). Därför är jag uppe och bloggar nu i hopp om att min mage skall sluta vara på krigsstigen och godta den deceliter nyponsoppa jag trugat i den... Känns tryggast att vänta ut resultatet. skulle vara trevligt att få i sig lite mer än avslagen cola och jag längtar efter ett stoooooooooort glas vatten. Är rejält törstig och det är nog det värsta.
Det här kanske var fler detaljer än ni ville ha men jag lovar att jag har gett den snälla versionen. Måste få beklaga mig för att klargöra hur ynkligt synd det är om mig.
Bebisen tyckte att det var görskoj med en galloperande mage - blev säkert en massa roliga ljud att lyssna på där inne. Den var så exalterad att den hickade i fem minuter stackarn... Nu tror jag att den passar på att sova ut... Somliga har det bra!

Blev så förvirrad... fick svar att det inte var ekvatorn utan datumlinjen man passerade... trodde snällt på det tills sambon sa att datumlinjen går på andra hållet... Hmm.. gravidhormoner eller ej. NU gjorde jag iaf det jag borde gjort från början och använde mina kunskaper i informationssökning (jodå- de finns men ibland tvivlar jag)
Efter tre minuters sökning kan jag nu konstatera att a; det ÄR ekvatorn man passerar B traditionen med kung neptun kallas "sota för linjen". Har sett gamla svartvita bilder från sådana tillställningar men kan inte komma ihåg om det var ur morfars eller gammelmorfars album. Gjorde iaf ett visst intryck eftersom det benhårt sitter kvar fragment av det hela mer än 20 år senare..
Fenomet kallas också linjedop.

Av någon anledning hade jag inte fattat att Jens Ganman var en svensk författare... Därför blev jag totalt blockerad av en frödinreferns i första kapitlet och det tog ett tag att ta reda på att det VAR en svensk och inte någon klåfingrig översättare som försökt sig på en tolkning. Märkligt vilka blockeringar man kan få. I alla fall så var jag lite nyfiken på den här boken eftersom jag läst så mycket om den.
Tyvärr så var det inget för mig. Blir irriterad på sättet den är skriven och jag blir irriterad på personerna i den och över huvudtaget blir irritationen det enda engagemang jag luyckas uppbåda. Efter sidan 86 börjar jag hoppa över partier i texten i väntan på att något skall hända eller på att mitt intresse skall vakna. Efter en oinspirerad skildring av ett oengagerat (likaledes omotiverat?) ligg framåt sidan 143-144 ger jag upp. Jag tycker inte om den här boken, den får vara hur omskriven den vill men för mig känns det som författaren bara staplar händelser och dialoger på varandra. Idén att skildra SMSens oförmåga att uttrycka känslor (som paralell till huvudpersonernas egen oförmåga?) är kanske god i grunden men eftersom jag känner noll engagemang ger jag upp. jag håller på att lära mig att man behöver inte läsa ut alla böcker man får i sin hand. Ibland kan man göra nått bättre av sinn tid.

Fick äntligen tagit mig i kragen och läst Elisabeth Georges senaste. Annars tycker jag att denna ameriakanska deckardtrottnings engelska detektivromaner blir allt tjockare och innehållslösare så jag var inte helt övertygad om att jag skulle lägga tid på den men efter att ha läst en hint i en annan blogg att slutet var oväntat blev jag ju tvungen att ta med mig tegelstenen hem.
George använder hela sitt persongalleri igen och det känns som hon den här gången har lite intresse av både figurer och historia men fortfarande känns det som för många sidor och för liten handling. Dessutom börjar seriemördare bli ett uttjatat deckartema, vi har sett det så många gånger förr att det är svårt att överaska publiken.. Hon hinner med några snygga vändningar i handlingen och låter spåret ta en omväg men på det hela taget så känns det inte så nytt... Men slutet ÄR en överraskning! Hade kankse varit det i högre grad om jag inte varit beredd på att något skulle hända men jag hade kanske inte väntat mig just det här. Även om George stänger vissa dörrar så ställer hon andra på glänt och jag blir en smula nyfiken på hur hon kommer att gå vidare.