Mess

Av någon anledning hade jag inte fattat att Jens Ganman var en svensk författare... Därför blev jag totalt blockerad av en frödinreferns i första kapitlet och det tog ett tag att ta reda på att det VAR en svensk och inte någon klåfingrig översättare som försökt sig på en tolkning. Märkligt vilka blockeringar man kan få. I alla fall så var jag lite nyfiken på den här boken eftersom jag läst så mycket om den.
Tyvärr så var det inget för mig. Blir irriterad på sättet den är skriven och jag blir irriterad på personerna i den och över huvudtaget blir irritationen det enda engagemang jag luyckas uppbåda. Efter sidan 86 börjar jag hoppa över partier i texten i väntan på att något skall hända eller på att mitt intresse skall vakna. Efter en oinspirerad skildring av ett oengagerat (likaledes omotiverat?) ligg framåt sidan 143-144 ger jag upp. Jag tycker inte om den här boken, den får vara hur omskriven den vill men för mig känns det som författaren bara staplar händelser och dialoger på varandra. Idén att skildra SMSens oförmåga att uttrycka känslor (som paralell till huvudpersonernas egen oförmåga?) är kanske god i grunden men eftersom jag känner noll engagemang ger jag upp. jag håller på att lära mig att man behöver inte läsa ut alla böcker man får i sin hand. Ibland kan man göra nått bättre av sinn tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0