morellens

Igår lyckades jag försnilla en hel bildmapp... Alla kort från september förra året och fram till nu var plötsligt väck. Hade back-upp fram till april eller så visste jag men de flesta korten på H verkade borttrollade. Började fundera på vad det kostade att anlita sådana firmor som plockar fram saker som man trodde man raderat men tyckte att de BORDE ju ändå inte vara försvunnet när det bara var en mapp som fattades. Sedan hittade vi den, inne i backup-mappen på min adra hårddisk. Fråga mig inte hur jag lyckats flytta den dit.
Andades ut och började rabbla mitt nya mantra: "jag skall inte slarva med back-up, jag skall inte slarva med back-up, jag skall inte slarva med back-up, jag skall inte slarva med back-up,....."

Idag skulle vi vara på BVC klockan nio för Hs första läkarundersökning. Så dags brukar vi gå upp, inte vara uppe matade och påklädda... Lite trött mamma och betydligt piggare barn. Allt såg bra ut och hon växer så det knakar. Hon protesterade och gnydde en del under undersökningen så jag tycker fortfarande att jag är duktig som inte bet läkaren Har inte kopplat över från förnuft till instinkter helt.
H är superpigg och verkar försöka slopa sina tupplurar på dagen (vem vet vad man riskerar att missa då?).  Idag har hon sovit lite i vagnen och sedan eh halvtimme vid lunch. Kan ju göra roligare saker som att äta eller sprattla.

Min kompis rekomenderade mig att läsa Marjaneh Bakhtiaris bok men det blev liksom inte av förrän nu. Den har en framsida som är långtifrån lockande men innehållet är ett annat. Alla dessa vilsna människor, att det kan vara så kul med kulturkrockar? Det är inte bara familjen Irandoust  som man minns. även om mammans strävan efter att erövra språket och förstå sig på det typiskt svenska aldrig lyckas ge henne det facit till svenskhetens mysterier hon strävar efter. Där finns ochså svenskarna som lika trånande försöker förstå sig på det främmande och omedvetet pöser av stolthet över sin förståelse för dessa exotiska seder. Den röda tråden verkar osäkerheten vara. Hur skall man vara för att duga och hur skall man förstå sig på tillvaron?
Kan inte annat än att i min tur rekomendera den här boken.

vi packade bilen full och begav oss till min mormor för midsommarfirande. Tänk så mycet prylar man kan knö in i en kombi? Hunden blev iaf toknöjd när han fattat vart vi var och krävde genast att vi skulle bada. Dock fick han vänta lite så vi fick fikat. Unte så dumt med gräddtårta! Blev så styrkt att jag till och med begick premiärdopp när vi sedan kom till sjön. Kallt men inte SÅ illa som väntat. Har sina fördelar med att vänta till mitten av juni tydligen? Brukar minsan doppa mig tidigare än så men livet som småbarnsmamma är annorlunda än hur man hade det tidigare. Har knappt varit i solen heller för den delen.
Sedan blev det sill i diverse former och färskpotatis (som jag till min förtjusning fyndat för två kronor kilot) med lite annat gott till. Fick avstå från nubbe men såg iaf till att det sjöngs lite till snapsen. brukar inte vara så mkt för snapsar annars men just på midsommar hör det till. Fast vi släpar fortfarande omkring på samma kollektion miniflaskor som vi köpte för två år sedan så vi behöver nog inte känna oss SÅ försupna.
Blev en väldigt stilsam men trevlig midsommar. Skulle egentligen gjort en krans åt lillan men hoppade över det. Får bli nästa år när hon har lite mer koll på vad som händer.

Eftersom hela världen just nu tycks kretsa runt fotbollen och de där som lever på att springa runt och jaga den på en gräsmatta får jag väl vädra mina åsikter med.
Jag är INTE intresserad av fotboll! Vanligtvis är inte sambon det heller men tydligen skall man tvingas se sveriges matcher eftersom det är VM. Hans argument var att om man vill se sverige spela får man passa på i kvalet eftersom det är högst otroligt att de kommer så mycket längre.... Nu visar det sig att det blir en match till att genomlida, åttondelsfinal (?) mot tyskland... Fast jag har finslipat taktiken och sitter vid datorn under matchen, när de mot för modan lyckas göra mål så hörs det på att kommentatorerna nästan får orgasm av chocken...
Kunde iaf konstatera att de i matchen mot england ÄNTLIGEN hade lite snyggare dressar, sambon och jag var eniga om att kycklingkostymerna inte var vidare lyckade och genast gick det bättre att spela?
Varför har vi en förbundskapten som ser ut att vara på campingsemester i sin säckiga träningsoverall när de andra förbundskaptenerna svettas i kostym?

Kom hem från födelsedagsfirande igår och när vi satt och drack kvällste kände jag en mysko lukt. Tung och söt oåt det ruttna hållet. Orkade inte leta efter källan då men började städa i panik idag tills det slog mig; hoyorna! Har haft en svällande knopp på min H Vittelina och nu kollade jag den. Jo minsan - utslagen, vacker och stinkande! (nästan en beskrivning av ens glade dagar som student?). Skall fota blomman ordentligt men sedan tror jag att saxen åker fram för jag vill inte fundera på vad katten dragit in som blivit liggande och gosa till sig...  Kunde kanske vara trivligt som omäxling till att hela världen luktar sur mjölk men jag föredrar nog yogurtlukten ändå.

Surfade planlöst runt på blocket och letade efter konstiga saker man kunde köpa om man haft tid, råd eller bara kände ett överväldigande behov av att äga nått nytt. Hittade följande annons;

"Värpfärdiga islänska lantras höns till salu!
150 kr/st. Jätte trevlig ras. Intyg finns."

Förtom alla särskrivningar undrar jag lite över hur ett trelighetsintyg ser ut och vem som utfärdar det, det är kanske ett sånt papper jag skulle skaffa mig inför framtida jobbsökande?

Tror att hala familjen är en aning möra efter USA-tripp respektive gräsänkedagar. L kom hem förkyld och i måndags tog min förkylning fart efter att ha legat och pyrt ett tag. På tisdagen satt jag och huttrade fast det skulle vara 25 grader och samtidigt så får dottern tilltagande kolik/magknip. Inte lätt att se dem när de får så ont att de skriker otröstligt, har gaser som får magen att bukta och fiser värre än ett helt kompani på torsdagskvällen. Tvingade sambon att åka till apoteket och köpa miniform (som skall hjälpa till att hantera gaserna) och efter att ha trattat i henne det före varje matning så vände det så sakta nån gång efter ett på natten. Innan dess var det mesta hopplöst hemskt och ont... Sedan kom det små gnyenden och utbrott under natten så idag har vi ägnat dagen åt att försöka sova ikapp lite. Förmodligen skulle L behövt det med. Jeltag och kolikbebis är inte den ultimata kombinationen.
Så nu har man provat på hur verkligheten som småbarnsförälder ser ut... Vi får se om detta är den nya ordningen eller om dottern återgår till att vara en förnöjd bebis utan bagknip som bara ylar när hon inte får som hon vill.

Eller utan sällskap i fyra dagar försmäktar vi på denna ö...


Väntade med att blogga mina klagomål tills sambon var tryggt hemma igen. Vet inte varför det samma vecka som han skulle till USA för jobbets räkning BARA sändes program med störtande plan? Min hjärnas förmåga att hitta på allehanda undergångsscenarior är effektiv nog utan bränsle.  Det var väldigt skönt att få rapport att han kommit fram ordentligt och ännu skönare att få hem honom välbehållen.( Fast det är klart, det krävdes en längre tupplur och lite käk för att det skulle bli människa av honom igen efter flygresan och tidsomställningen.Dottern verkar rätt nöjd med att ha full styrka på uppvaktningen igen. Var ju lite futtigt att bara ha morsan att köra med... )
Dessutom valde bilen att hitta på hyss när husse var borta, hade packat in dottern och skulle åka och handla men när jag vred på startnyckeln hände: ingenting... Försökte öppna motorhuven men hittade inte spärren under den. Lika bra det för vad trodde JAG att jag skulle hitta där? (Är inte någon bilmekaniker även om jag lärde mig peka ut valda delar av röran under huven inför uppkörningen). Misstänkte att batteriet var urladdat och tänkte väl kika efter lösa sladdar. Med några dagars betänketid har jag faktiskt hittat felet. Bakluckan var inte ordentligt stängd så lampan där inne har lyst i tre dagar eller tills bateriet var urladdat. Hoppas att det snällt tar laddning så är problemet löst.

Förresten vete katten om jag fått hem rätt man? Den jag flyttade ihop med var inte fotbollsintresserad men den som anlände idag kollade på sveriges match "Det är ju VM"... Anar en konspiration som inbegriper genetiska experiment med en något defekt klon. Blir jag tvungen att lyssna på fler fotbollmatche rså måste jag nog hämnas på nått sätt... (nej, jag tittar inte - jag tycker inte det är spännande. Det enda jag är säker på är att Sverige skall göra bort sig)

Ibland är det jobbigt att man verkar vara på en annan våglängd än de flesta andra i mänskligheten. Som tonåring drömde man kanske om den där själsfrånden som skulle fårstå en fullständigt men nu har man modifierat kraven lite. Vore ju trevligt om folk förstod ens hmor? Jag kan visserligen vara rätt rapp i käften emellanåt men ibland så är man lite för rolig för sitt eget bästa eller säger saker som är totalt bortslösade eftersom sällskapet inte förstår hur kul man är.Kompisen Y formulerade  i sin blogg :  "Jag känner mig som en lightversion av en idiot savant." Jag känner mig mest som ett UFO.
Nått som fler än jag tycker är roligt är tydligen tjuvlyssning, har på ett forum fått tips om en blogg som varje dag återger en avlyssnad konversatíon, folk säger konstiga saker kan man konstatera (en elakare slutledning skulle vara att folk är korkade?) http://www.tjuvlyssnat.se/ Själv säger jag nog bara kloka saker? ;-)

Den här boken av Lisa See fick förlja med hem från biblioteket av två anledningar. Dels att den såg lagom lättsmält ut på framsidan och dels var den lagom tjock för att man skulle orka hålla den med en hand (eftersom jag för det mesta har en bebis i den andra).
Det är en historia om vänskap mellan två kvinnor i artonhundratalets Kina, de är födda samma dag och deras öden länkas samman redan som barn. Jag vet inte hur genuin skildringen av det dagliga livet i dåtidens Kina är men författaren lyckas för det mesta att visa hur mycket hon läst på utan att berättelsen övergår i föreläsning. Kanske inte någon stor litteratur men ett trevligt sällskap under några timmar.
Det som stannar kvar längst är dock  en detalj om huvudpersonens lindade fötter. De anses perfekta och därför får hon ett mycket bättre äktenskapligt parti än hennes klasstillhörighet hade gett. Hennes fötter mätte sju cm och det är detta som får mig att stanna till. Sju cm långa fötter var vad min dotter föddes med! Vi mätte dem eftersom de såg så stora ut till den lilla bebisen men att tänka sig en vuxen kvinna med samma storlek?

Det är mycket man skall lära sig som liten... och just nu har hon ett problem - det är två saker som ständigt viftar omkring och emellanåt slår henne i ansiktet - eller slår andra. Idag tog de dock priset i fräckhet när en av dem tog ett rejält tag och luggade henne i kalufsen och inte släppte taget!
Kan bara konstatera att livet kommer att bli lite lättare när man lär känna och får kontroll över sina händer!

Är en tämligen stolt mamma, trodde nog inte att jag skulle trivas så bra med att såsa runt hemma med min bebis. Lite frustrerande med sömnbristen men det är ju självförvållat till viss del eftersom jag gör andra saker, typ fastna vid datorn, när hon sover istället för att försöka ta igen lite sömn själv.

Det är lite trist när man börjar tro att folk får ge ut böcker för att de redan är kända för något helt annat.
Ann-Christine Bärnsten sjöng ”skall vi plocka körsbär i min trädgård” i mellodifestivalen 1975 och nu är hon deckarförfattare. Jag skall inte vara elak och säga att boken är usel och hon borde hålla sig till sina körsbär. Så illa är det inte. Men jag önskar att förlaget hade haft mod nog att se till att hon tvättade texten en gång till, det känns som den kommer lite väl direkt från skrivbordslådan. Många bihandlingar som inte direkt tillför någon och väldigt många ingående, mångordiga beskrivningar av moment i polisarbetet. Miljö- och personskildringar är också ingånde men ändå känns karaktärerna väldigt stereotypa och platta. Det känns som om många av personerna och bihandlingarna är med för att grunda för kommande böcker med samma personer, kanske hade det varit klokt att rensa lite och få en rakare historia med mer driv. Flera av uppslagen är riktigt bra men slarvas tyvärr bort efter så mkt konkurerar om uppmärksamhet. Men det märks att hon kan artistvärlden och schlagerspektaklet. Där är hennes skildringar säkra och hon behöver inte trassla in sig i långa textsjok för att förklara vad hon pratar om.  Slutet är inte så dumt men det är en lång transportsträcka dit. Jag hoppas att om det kommer fler böcker av Bärnsten så har de sett till att hon fått skriva igenom det hela en gång till och påminn henne om det gamla råden ”kill your darlings”.