morellens

flyttkartonger är alltid för få när man packar o för många när de skall packas upp (för att inte tala om när man skall bära!!!) jag börjr kännamig nervös och fundersam öer vad vi gett oss in på.
är så mkt som går ut på att ringa runt o fixa saker som skall bli gjorda nu... jag gillar inte alls att sitta o jaga folk i telefon o det är inte så lätt med en ettåring som försöker påkalla ens uppmärksamhet alternativt passar på att göra hyss under tiden...
O mitt i det begynnande kaoset lyssnar jag på kristina fr Duvemåla... det ÄR ju faktiskt inte så att vi skall flytta till jordens ände men det blir nog lite som att börja ett nytt liv

Hon var söt som socker de sekunderna kransen fick vara på

...så vi hoppade över det där med små grodor och hela majsångsbiten. Ville inteböka med att löva och allt i hällregnet. Fick mina skor dyngsura genom att gå en runda på jakt efter blommor så H skulle få en krans. Rätt bortkastad möda eftersom enda sättet att över huvud taget få på henne den var att någon höl fast i armarna annars lyckades hon sopa bort den innan den ens landat på knoppen. Kransen blev fin iaf... får se hur suddiga korten blev när jag hinner ladda in dem.
I år firade vi ute hos min mormor. Försökte få med sambons syster dit men de hade andra planer fick istället celebert besök av Co J som var på väg uppåt landet.
Annars var det ett evigt skvalande på midsommarafton.... planerna på att duka gemensamt långbord med släktingarna i kåken brevid regnade bort, vi fick titta till deras fest lite senare på kvällen istälet.
C o J lyckades hitta fram men när de körde in på gårdsplanen öppnade himlen sig på alvar o regnet hällde ner så man knappt kunde se dem... De trotsade skyfallet o tog sig in i huset så vi kunde dra igång med sillen. Efter maten hade regnet lugnat ner sig o gett upp för ett tag så vi kunde ta en promenad till vattnet. kändes som ett lagomt firande. Speciellt när vi var över o tittade till andra husets midsommarfest med en annan medelålder o en annan ljudnivå. hann iaf tjattra lite med släktingar man knappt sett de senaste åren o modigt slänga mig in i deras singstartävling. Klådde iaf sysslingen som fått mig att ställa upp även om han skyllde det på att jag fått välja låt ;-) Sedan packade i in oss i bilen o åkte hem eftersom barnet haft en väldigt händelserik dag o knappt haft tid att sova. Tanken hade arit att vi skulle sova över men eftersom vädret var blötare än vårt firande övergav vi de planerna o det var rätt gott att komma hem.

Jag kommer ibland på mig med att undra vad som var så jobbigt med en bebis... jag tyckte ju att jag inte hann något o att hon tog mkt tid. Förnuftsmässigt inser jag ju att jag hade tur o fick en lugn bebis o att allt kunde varit mkt besväligare men nu är skillnaden rätt stor. Förr kunde man ju lägga henne ner o göra saker medan hon klagade men låg kvar.Nnu reser hon sig upp, går efter mig och hänger sig fast i knävecken om ma försöker ignorera hennes klagomål.
ibland blir man vansinnigt trött på en liten igel....
MEN samtidigt är hon fullständigt underbar! Så när man bara fått en extra kopp kaffe eller lyxen att gå själv på toa, med stängd dörr utan nån som ylande bankar på den från andra sidan så kan man ta det mesta.
Hon börjar dela ut pussar om hon är på humör. Av nån anledning gillar hon att pussa sina fötter(!) men man kan ibland få en riktig smälpuss. Så charmigt! Hon har börjat sätta sig på saker i lagom höjd med. Hunden är dock förbjudet att sätta sig på, möjligtvis kan man sätta sig mellan tassarna o luta sig lite (ser SÅ charmigt ut även om stackars vovven är måttligt road), Hon ser ju så förbaskat stor ut emellanåt, när hon sätter sig på nedersta steget på yttertrappan o koncentrerat kollar in nått. Har svårt att fatta att de har gått snart fjorton månader... känns både kort o långt. Lilla skruttan!

jag orkar inte blogga så mkt nu...  barnet tar resolut o lyfter bort mina fingrar fr tangentbordet när hon tycker att det räcker med datortid för mor o ofta känns det rätt rimligt att fatta vinken o ge sig ut i verkligheten.
Är så kul nu för H har kommit på lite nya saker... man kan skruva av korkar från ramlösaflaskor som blivit kvarglömda på golvet med lite kvar (blir mkt när man häller ut det), man kan plaska i hundens vattenskål - en hel skål med vatten som kan stänkas o kännas på och... ja, att det är förbjudet är bara en extra krydda. man kan anända pennorna, vissa går att ta isär (dvs har en hatt) men de flesta går att göra streck med. På papper eller på sig själv spelar ingen större roll. är imponerad över vilken glad unge vi har, så länge hon får som hon vill är det mesta solsken. går världen henne emot så hörs det...
Tog ett litet brejk igår o rymde iväg på pysselträff i göteborg. var lite för snorig o hängig för att uppskatta det fullt ut men det var trevligt och jag hann göra klart nästan en hel LO. Dessutom mkt stolt för att jag vågade mig iväg i nya bilen. Nu börjar jag våga köra den utan övervakning men helt vn vid den är jag inte än. Parkerar fortfarande med gott om plats, forden var ju lite längre. dessutom blir jag fortfarande förvånad över hur litet bagaget är *s*
Husplanerna känns som ett enda stort planeringsläger nu. Lånekalkyler, listor över vad som måste göras för att kunna sälja nuvarande bostad o för att kunna bo på nästa ställe och mängder av små praktiska saker som skall gå i lås gör att man ligger farligt nära magsår. Det känns som det kan bli verklighet o det är väldigt otäckt men samtidigt väldigt spännande. Känns verkligen som det skulle sitta bra med en nystart. Som det är nu går för mkt tid åt till jobbresor o praktiskt tjaffs. hemmet är inte nått avkopplande ställe pga av diverse faktorer o det känns trångt.
Mitt i all panik inför allt som måste gå i lås börjar det sakta spira ett hopp om att kanske, kanske... o dessutom kommer jag med största säkerhet att kunnahålla en liten flock höns igen. kanske lite fler djur ändå, i får se vad orken o ekonomin säger.
en sak till, plötsligt känns det lite intressant med inredningstidningar igen,här har det mest handlat om att med skohorn försöka få plats med kläder och annat. (ja, ja.. man måste kanske inte ha tre akvarier i vardagsrummet men jag kan ju inte bestämma mig vilka firrar som måste bort, det håller på att lösa sig själv med lite lätt darwinism)

gahhhhh, det är värre med husletande än det var att hitta "den rätte" när man var glad singel...(även om jag hellre hårdraggade på de hopplösaste fall jag kunde hitta). Dessutom är det ett större ekonomiskt åtagande och i likhet med kärlekssökandet så innfinner sig en total ångest vid den punkten när man hittar något som "kanske kan bli nått" .
Sambon frågade om han skulle bygga en sandlåda så jag hade nått att stoppa huvudet i när jag leker struts... Ja tack!

Arlene har inte åkt hem ett enda lov sedan hon flyttade från Alabama. Tio år har hon hållit sig borta, det var en del av hennes avtal med gud.. nu verkar det som om avtalet är brutet eftersom det förflutna plötsligt står och ringer på hennes dörr. Ihop med spökena från det förflutna och hennes pojkväns ultimatum återvänder hon till orten som hon växt upp på och så envist hållit sig borta från. men vad var det egentligen som hände den gången? Gick saker till precis som hon trodde och är det fler än hon själv som inte berättat allt de vet om vad som hände?
Ibland faller man för boktitlar som låter klatchiga. Tyvärr är det ofta så att titeln visar sig vara det bästa med hela boken i de fallen. Det gäller inte för Joshilyn Jacksons bok. Lite speciell i både stil och upplägg kanske och jag kan i efterhand lätt analysera hur berättelsen byggs upp men det som betyder något är att jag kan strunta helt i det när jag läser, jag köper det mesta och låter mig sköljas med, lite nyfiken på hur hon till slut skall få ihop allt. Saker och ting är inte alltid som man tror...

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9170014310