djurkoll
Det skall böjas i tid det som krokigt skall bli… och eftersom mamma har ett halvt zoo hemma så har H många intressanta djur att kika på. Sköldpaddan är inte så kul, den drar ju bara in huvudet när man försöker klappa den. Fiskarna är intressanta men å andra sidan kan de bitas så man måste ha koll på vattnet även när man går på babysim (Det KAN ju finnas fisk där? Hemma finns det ju fisk i nästan alla vattensamlingar). Hunden är rolig men kan vara lite bufflig och katten, katten är SÅ spännande att allt som är riktigt exalterande heter ”katt”. Det är nämligen vad hon tjoar när hon får syn på nått kul. Kissen själv är inte så imponerad, kanske lite mer positivt inställd nu när hon har slutat väsa åt honom som hälsningsfras. Lycka är när man kommer åt att klappa katten (läs; klappa till – min dotter är inte så varsam i sina ömhetsbetygelser alla gånger) så lyckan var total när vi hälsad på faster S och de hade TVÅ katter att kika på.
För övrigt har H lärt sig hur man fångar hundens uppmärksamhet. Hemligheten är att vara försedd med mat, gärna en bulle eller pitzzakant. Denna kommer man lättast åt genom att sno den ur händerna på pappa (mamma försvarar sin mat bättre). Sedan kan man tugga lite på den, smula sönder den och hälla bitarna över sig själv, soffan och golvet. DÅ kommer hunden genast och hälsar samt lägger sig inom lagom titthåll för att se om det tappas mer.
