morellens

Jag och Y hade många roliga diskussioner under vår Boråstid. Bland annat så skaffade vi oss var sitt "indiannamn" och jag blev Kliar små grisar" efter att ha kliat en liten gris på djurparken så effektivt att den välte  över på sidan för att få magen kliad. Som liten kallades jag Myran och däremellan har man haft ett och annat smeknam och några öknamn med (oavsett vad man gillade det). Nu har jag fått ytterligare en identitet. Jag är kort och gott "maten". Iaf vad dottern anbelangar. Pappa är inte alls lika intressant eftersom allt snuttande på honom är totalt meningslöst.
Lite ovant att så totalt vara inställd på att serva någon annan. Nästan som en nyförälskelse där man vill vara den andra till lags till nästan vilket pris som helt. (i det här fallet sömnbrist, ringar under ögonen och ömma bröst) men vad får man tillbaka?
Jag som aldrig sett mig som barnkär och som allvarligt funderade på hur sjutton man umgås med en bebis finner mig plötsligt ha utvecklat mammaradar så jag hör ett gnyende innan hon ens börjat på allvar och kan hitills oftast räkna ut vad hon menar. Iaf så länge hon själv vet vad hon vill.  Lite oväntat men skönt att det ändå känns någorlunda tryggt... och att amma en gång i timman innebär ju också att man får gosa lite på köpet. Titta på bebis är intressantare än att titta på akvarium (speciellt som akvarierna har bestämt sig för att det är dags för kollektiv algblommning i vårsolens glans)