morellens

Har inte haft nån ork att blogga eller läsa utan allt har gått till att beta av vardagen. Nu är sista jobbveckan gjord. Jag kände på onsdagen att det började bli väldigt motigt o förvarnade om att om jag mår så här imorgon så jobbar jag inte. Det gjorde jag inte heller vilket kanske var tur eftersom jag lyckades knäcka till mitt bäcken så att alla promenader gör ont för att inte tala om sånna saker som att vända sig i sängen eller ta sig ur soffan. Joy of pregnancy! Kommer nog att sakna jobbet en smula, det är gott om trevligt folk där men samtidigt känner jag att det är hög tid att varva ner o ta det lugnt.
Nu är det tio dagar kvar till beräknat datum vilket innebär att om lite drygt tre veckor borde vi vara tvåbarnsföräldrar om allt går väl. (vilken jag, den här graviditeten, har varit långt ifrån att ta vör givet) Börjar så smått bli nervös o sambon fick en utskällning för dålig timing när han däckade i förkylning här i veckan. Inga sympatier för sjuklingen utan bara ett ifrågasättande om han hade tänkt att jag skulle behöva förs själv. Gravidhormoner gör en oerhört charmerande emellanåt. Är nog nerverna som spelar in med... för nu är det liksom lika troligt att det kan starta inatt som att det dröjer tre veckor... Kan behöva lite krämpor nu så jag har vett på att ta det någorlunda lungt kanske?
H börjar bli en smula otålig. I söndas föreslog hon att vi skulle åka till sjukhuset och plocka ut min bebis. Nu har det snackats om den där bebisen hur länge som helst utan att något hänt... Får väl se hur det blir med syskonkärleken när den väl anländer? (yllerligare ett skäl till nervositet)

Boinstinkten har slagit till för fullt... Tvingade sambon att lyfta upp sängen så jag kunde städa under den o hade det inte varit för att magen protesterade mot städaktiviteter (förståndig bebis) skulle jag fortsatt med att kräva att han lyfte på soffan.. Tyvärr hittade jag inte biblioteksboken som gömmer sig. Får hoppas att vittrorna är klara med den innan lånetiden är slut.
sedan iväg till tippen o slänga en kärrlast skräp som mestadeles härstammade från köksrenoveringen. Alla i kommunen hade samma idé verkade det som så det blev rätt mkt köande för att bli av med skiten. Jag bar några symboliska pinaler o barnet tog en tupplur. Väl klara så åkte vi o käkade snabbmatslunch som belöning. Därefter stopp på biltvätt för att skura av kärran o så vidare till sambons kollega som hade erbjudit sig att skänka bort sitt gamla växthus. Det blir ett spännande pussel att sätta ihop det igen men ett projekt til kan ju aldrig vara fel? Bev bjudna på fika där o barnet försvann iväg på egen hand för att leka med deras barn (kvar satt jag helt förvånad, det är första gången hon vågat sig iväg så - börjar bli stor tjej på allvar) och var kvittrande glad o lycklig. Tills vi skulle hem. Då fick vi bära ut en iltjutande arg dam som INTE ville åka hem. Efter ett tag var hon dock rätt mutbar o kunde tänka sig att vara med o baka pitzza när vi kom hem. Medan degen jäste städade vi i hennes lekrum/gästrum som jag använt för att sortera bebiskläder och av nån anledning var jag JÄTTETRÖTT när pizzan var klar.
Nån borde förklara för mig att jag behöver vila lite med... men inte imorgon för då skall vi hämta halm om allt går i lås o den behöver jag för att stalla in fåren...

På bokmässan köpte jag lite pryttlar till barnet. Bland annat en nalle Puh-tidning där det följde med en uppblåsbar Nasse... När vi packade upp den fick sambon o jag lite problem. Alltså, kolla på var ventilen är placerad? Medvetet eler ej är frågan? Men Nasse ser iaf VÄLDIGT belåten ut efteråt

råkade ut för ett uppraggningsförsök på väg till bussen hem...
En man (M)säger hej o sträcker sig efter mig varpå jag (J) säger ungefär "men jag känner inte dig".
Han svarar att jag var lik nån o jag svarar lite svävande. Han ger sig inte utan konvarsationen fortsätter...
M; vad fin du är i håret
J; tack
M; skall vi hålla handen lite?
J; Nej, det skall vi INTE

varpå jag flyr till busshållplatsen.

Tilläggas kan att jag numer stotserar med en rätt rejäl bebismage... men det gör en tydligen inte chanslös?

Sambon glömde det där att man skal vara försiktig när man jobbar med knivar... Han arbetade inte på egen hand men däremot fick han ett jack i benet. Inte allt för otäckt men jag tejpde ihop det så gott jag kunde o beodrade att vi skulle försöka få nån läkare att sy ihop det eftersom det kändes tryggare. Iväg i bilen med barn o sambo, hunden in i huset men hönsen fick gå lösa för det fanns det inte tid för att rangera med.
Åkte till närmsta akut - som visst var under nedläggning så de var ingen akutmottagning längre. eller hur det nu var? egentligen hade de ingen där som kunde sy ihop det men de skakade fram en iaf (gulliga människor!) o efter en dryg timma kunde vi åka hem igen med hoplappad sambo. Fyra stygn fick han men läkaren tyckte att jag gjort ett bra jobb med ihoptejpningen så nu kan jag vara mallig ett tag över det.
Igår fick jag jaga optiker o idag läkare... som tur var var läkaren mer serviceminded....
Förresten har sambon limmat ihop mina glasögon. Funkar bra så här långt men jag får nog se till att hitta nån back-up.
Åt kräftor på kvällen, tyvärr var de inget vidare goda. smakade mest segt, torrt och dyigt.

Baggen verkar iaf ha klarat flyten fint. Han kom fram ihop med damerna o jag fick till o med klia honom lite. Framför allt har de hållt sig på insidan av staketet så här långt.