lovligt byte
råkade ut för ett uppraggningsförsök på väg till bussen hem...
En man (M)säger hej o sträcker sig efter mig varpå jag (J) säger ungefär "men jag känner inte dig".
Han svarar att jag var lik nån o jag svarar lite svävande. Han ger sig inte utan konvarsationen fortsätter...
M; vad fin du är i håret
J; tack
M; skall vi hålla handen lite?
J; Nej, det skall vi INTE
varpå jag flyr till busshållplatsen.
Tilläggas kan att jag numer stotserar med en rätt rejäl bebismage... men det gör en tydligen inte chanslös?
Vet du, jag kom på att jag hade ngåra roliga konversationer på mässan också. Bland annat en man som kom fram och frågade om jag hade god syn och sedan ville att jag skulle tyda om det stod något om befolkningstillväxen i Sverige i en bok... När jag hade hittat informationen skanderade han högt och ljudligt, "ja, det är väl konstigt, det är ju bara invandringen det beror på och vi har bara plats för 20 000 personer!"... vad svarar man på det liksom...? Men det uppvägdes av damen som jag bokpratade lite spontant för och som sedan köpte två ex av boken jag berättade om. "Ja, det är bra att ha en extra att kunna ge bort om den är så bra.":-) Din upplevelse verkar ha varit av det ruggigare slaget dock...
