morellens

Allhelgonahelgen blir lätt en tid att fastna i minnen - åtminstonne till en viss grad. Börjar bli så många som man saknar. Både tvåbenta o fyrbenta. var o gjorde iordning på gravarna i lördags. Så går det till när H hälsar på morföräldrarna... fast hon var mest intresserad av församlingshemmets gungor. Sedan försökte sambon förklara att det var hennes mormor o min mamma. Det gick hon inte med på utan sa argt "MIM momo" Önskar att de hade fått träffa varandra. Scrappade några bilder som mamma hade fått av tacksamma patienter som visat upp bebisen som hon haft koll på under nio månader. Kan säga att det skär lite i hjärtat att hon aldrig fick uppleva att sitta med H i knätt. Djädrar vad hon hade skämt bort henne! Man blir lite avundsjuk på alla som så självklart kan ha mormor som barnvakt, jag vet ju att men mamma gärna hade ställt upp o förmodligen hade vi drivit varandra till vansinne med våra respektive idéer om banuppfostran emellanåt men det skulle jag med facit i hand gärna stått ut med. Lilla mamma, jag saknar dig fortfarande så vansinnigt men jag hoppas att du har det bra där du hamnat.
Vidare för kalas, där var lite mycket okänt folk i Hs smak men med katt o godis tinade hon raskt upp flera grader o satt och kollade på fotboll (o var kommer DE generna ifrån???). Med på festen var änen ett par större tjejer som gjorde ett inhopp i spökkostym. H var väldigt avvaktande men betydligt mer cool än inför jultomten förra året (hon har kommit fram till att om tomten kommer iår skall han kastas ut). jag sa att det var låssasspöken o sedan skulle vi ut o leta efter låtsasspökena. Vi hittade en kädhög, peruk o mask o det var nästan läskigare... men nu pratar hon emellanåt om låtsasspöken.
På väg hem från kalaset åkte vi förbi kyrkogården igen, mörker o programautomatik är inte det bästa men samtidigt ser man nästan spökena skymta fram på den  bilden.