The book of lost things
Vissa böcker snubblar man bara över. Det var en ren slump att jag fick med mig John Connolys "The book of lost things" hem och det tog ett tag innan jag kommig för med att läsa den men sedan fastnade jag och hade svårt att slita mig.
Tolvårige David försöker följa en massa ritualer, saker som skall göra hans mamma frisk eller i alla fall inte sämre. Mamman som berättat sagor och läst för honom ligger svårt sjuk och nu är det David som får läsa för henne.
Men alla ritualer är förgävels och modern dör, han och fadern lämnas ensamma. Allt för snart träffar fadern en ny kvinna och det kan inte David acceptera. Han får anfall och kan efter det höra böckerna viska till honom. En kväll hör han sin mors röst ropa på honom och när han följer den hamnar han i en annan värld. En värld befolkad med riddare, dvärgar, människoliknande vargar och varelser han känner igen från de berättelser han och modern läst. Det är en farlig värld och han får uppleva många äventyr och läsaren kommer nog att se på snövit och rödluvan på ett annat sätt efter den här boken.
Det här en av de böcker som tilltalar en bokslukare just för dess hyllning till böckerna, läsandet och dess inneboende kraft.
