Kila runt hörnet...
Igår var det dags för Demianspelningen. Hämtade väninnan Y och vi skulle hitta någonstans att äta... Vilket som vanligt inte gick som vi tänkt oss eftersom alla andra också ville fredagsäta o hade bokat upp borden överallt. Kan säga att vi sänkte ambtionsnivån ordentligt eftersom vi började bli griniga och hungriga. men i lyckades iaf undika mcDonalds...
Mätta o glada traskade i till konserthuset o mötte en virrrig men myndig vakt som tyckte att i skulle gå in runt hörnet... eh?? det hade jag inget minne av att jag gjorde när jag var där sist? Gick runt hörnet o ryckte i närmsta dörr men det var visst handikappingång? Och ett varv senare lyckades vi ta oss in där vi var när vi frågade först.. (efter att nästan ha slunkit in genom sceningången, hepp!) men då hade den myndige vakten försunnit...
Demian är kul live, bra mellansnack o lyckas få låtarna att låta som han inte spelat dem femtiela gånger redan. Kul när han följer upp raden "och så har i en duktig regering" med att spela skärande falska ackord efter... Man förlåter honom för att han stundtals ser ut som den felande länken mellan mellan Elton John och Elis Costello. Fast tyvärr var jag för trött o nykter för att skrika något när han ville ha förslag på vad han skulle spela.
Christian Kjellvander får ursäkta men vi gav upp o gick hem efter att Lars Demian spelat. Vi var rätt slitna, pestigt förkylda o bara gamla o trötta o det var väldigt skönt att komma hem o däcka i frid.
