Hennes mjukaste röst

Altså... jag vet inte riktigt vad jag skall tycka.... visst var det vackert bitvis men det kändes grunt och skissartat. nEller så är det mig det är fel på? jag tappade tålamodet o kunde inte engagera mig i Karens långsamma myrsteg mot att inte hänga upp sitt liv på någon annan. Slutet kändes som en påklistrad happy ending, som om författaren inte heller viste hur han skulle ta sig ur det hela. Mest irriterande var att jag kände hur jag tog på mig litteraturvetarögon och började analysera vad jag läste. Misstänker att det är därför jag läser så mycket som kan klassas som slasklitteratur? Den förväntas vara så dålig så då kan jag ge sjutton i att vara kritisk o bara njuta.
 Kanske hade jag fått mer ut av det hela om inte jag själv känt mig grå o less även om vårsolen tinat upp det lite grann...
Känns lite grann som att ha slagit in på en ny stig och väntat sig en vacker väg men sedan upptäcka att den visserligen var trevlig att gå men att man kom tillbaka till samma ställe som man utgick från men kanske är det bedrägligt? Någonstans under min griniga yta ligger orden o bubblar i smyg.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Åh, jag som tyckte den boken var så fantastisk! Hoppas att jag inte invaggat dig i falsk förhoppning för det är skittråkigt när man har höga förväntningar på en bok och allt bara blir platt. Den där liknelsen fattar inte jag. Gå på en stig och sedan komma tillbaka och det är bedrägligt? Ja, jag lyckas oftast koppla bort littvetanalyserandet men tänker lite mycket på hur jag ska kulturkulla.

2008-04-30 @ 13:20:15
URL: http://yfronten.blogg.se
Postat av: Maria

Jag hade rätt höga förväntningar men det berodde främst på Gregorius... men jag tror fortfarande att jag tyckt bättre om den om jag läst den vid ett annat tillfälle.

2008-04-30 @ 16:00:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0