morellens

Jag läste om Sofi Oksanen lite här och där bland bokbloggarna och blev nyfiken så Stalins kossor bars hem från biblioteket fast jag var lite skeptisk. Känns som om jag läst (minst) en bok för mycket om ätstörningar men jag tänkte i alla fall ge den en chans. Det är jag glad för. Visserligen är huvudpersonens ätstörningar en viktig del av berättelsen men det känns inte som fokuset ligger på kalorier och kilon utan på hennes behov av kontroll.
Annas mamma kommer från Estland men hon har lärt sig att inte tala om det i Finland för att undvika att bli etikerad som "rysshora" och annat som hänger ihop med finska fördommar. Hon uppfinner finska släktingar för att inte sticka ut och på resorna till släkten i Estland gäller det att se så finsk ut som möjligt och mamman vill inte att hon skall lära sig tala estniska (och när hon ändå gör det vägrar mamman låssas om att hon förstår språket). Mamman lär henne att vara vaksam och på sin vakt, spioner är för henne en realitet och man får vara försiktig med vad man säger och till vem. I
Dessutom får vi historiska tillbakablickar till hur föräldrarna träffades och hur livet kunde te sig när Sovjetunionen la beslag på Estland , jag blir fullständigt farcinerad av de här historierna ochkulturkrockarna. Flytet i språket överumplar mig också och innan jag vet ordet av är jag halvvägs igenom och sedan är den utläst men inte glömd.