Vi, de drunknade

Titeln gjorde mig nyfiken första gången jag såg Carsten Jensens Vi, de drunknade o baksidestexten avskräckte inte. Avskräckte gjorde dock det faktum att den fanns på hyllan med tvåveckorslån på mitt lokala bibliotek o mitt schema tillät inte att sätta tänderna i den så koncentrerat som hade krävts för att ta sig igenom den på fjorton dagar. Fick avstå den till senare o innan jul fick den följa med hem men den fick stå tillbaka för vampyrböcker o annat fram till nu.

Jag gillar tegelstenar, det är betryggande för de tar inte slut så fort. Hittar man bra böcker så vill man inte tvingas lämna dem fortare än nödvändigt... o det här ÄR bra. Men långsamt o rätt spretigt berättat vilket gjorde att jag hade svårt att komma in i boken först. Största anledningen till att jag inte gav mig är att jag är intresserad av sjömanslivet, det är roligt att läsa om det hårda livet på segelfartyg o om sjömännens kringflackande eftersom jag har gott om sjöfolk i släkten. Min morfar var ute som eldare i sin ngdom inan han gick i land  o det finns foton från hans resor i albumen jag ärvt. Stora delar av min mormors släkt har antingen varit sjömän eller också kvinnor som fått sköta hem o barn på egen hand större delen av tiden eftersom männen gått till sjöss.

Det gör det nog lite enklare att ta till sig personernas öden även om det är danska sjömän men allt eftersom jag läste fastnade jag allt mer, det är vackert, gripande, tragiskt o emellanåt roligt. Personerna blir nästan verkliga o när författaren på slutet får ihop en tämligen bombastisk avslutning så köper jag överdrifterna utan att göra mer än blinka. När jag la ifrån mig boken o gick till jobbet fortsatte historien att röra sig i mitt huvud o efter att den är utläst kan jag inte sluta tänka på den.

Just detta med havets betydelse för öborna kan jag känna igen mig i, visserligen är jag så mkt landkrabba att min gammelmorfar vrider sig i sin grav om han ser eländet men jag har likt förbannat nått av sjömansblodet i arv o jag har hört historierna om släktingars öden o äventyr på havet. Tror att den har stor chans att hålla sig kvar på listan över stora läsupplevelser även när mer av året passerat.


Kommentarer
Postat av: Ylva

Tjock bok = skrämmande. Jag är inte så fascinerad av sjömansliv heller, men en bok som jag gillade var Sjöfartsnytt av Proulx, som de sedan gjorde en obegriplig film av. Läst den?

2009-01-10 @ 19:25:25
Postat av: Ylva

Äh, mina kommentarer försvinner bara! Jag skrev att tjocka böcker är skrämmande och jag är inte så fascinerad av sjömansliv. Men en bok som jag tyckte var bra var Sjöfartsnytt av Proulx. Läst den?

2009-01-10 @ 19:26:57
Postat av: Maria

nej, då... de försvinner inte. Kanske är nån fördröjning innan de visas? Fick två om snömannen med men tog bort den ena..

O Sjöfartsnytt var jättebra men jag har aldrig förståll varför man ens försökte göra film av den, kan inte tänka mig att det funkar.

2009-01-10 @ 21:01:02
Postat av: Ylva

Har inte jag sett den filmen och var inte den jättekonstig? Jo, det tror jag minsann.

2009-01-11 @ 19:19:22
URL: http://yfronten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0