Boktjuven
Snodde (nåja, lånade) raskt med mig Markus Zusaks Boktjuven när den damp ner bland nyinköpen på jobbet. har läst s många positiva recensioner av den så jag var sugen på att bilda mig en egen åsikt men också lite rädd inför att sätta tänderna i den. Har en tendens att inte gilla allt som höjs till skyarna o är inne i en extremt kinkig period. Antingen får det vara djäkigt bra eller så riktigt lättsmält.
Tre dagar tog det för mig att läsa ut den, redan där har vi ett tecken - den klarar min kinkighetströskel även om det ibland känns ett massivt motstånd o läsningen blir trög så är andra partier fatastiska. Jag engagerar mig i boktjuven, hennes läshunger o kärlek till både orden o människorna... o jag erkäner att jag grät på slutet. (jag har visst blivit fjollig på gamla dar?) Men samtidigt känner jag att jag nog skulle behöva läsa den minst en gång till för att greppa den.
Helt klart en bok som finns kvar i skallen när man stänger igen pärmarna efter sista ordet).
Fast jag vete sjutton hur jag skall sälja in den till elever, den kräver rätt bra läsvana och motivation - men det finns några kandidater (även om de inte vet det själva)
Tre dagar tog det för mig att läsa ut den, redan där har vi ett tecken - den klarar min kinkighetströskel även om det ibland känns ett massivt motstånd o läsningen blir trög så är andra partier fatastiska. Jag engagerar mig i boktjuven, hennes läshunger o kärlek till både orden o människorna... o jag erkäner att jag grät på slutet. (jag har visst blivit fjollig på gamla dar?) Men samtidigt känner jag att jag nog skulle behöva läsa den minst en gång till för att greppa den.
Helt klart en bok som finns kvar i skallen när man stänger igen pärmarna efter sista ordet).
Fast jag vete sjutton hur jag skall sälja in den till elever, den kräver rätt bra läsvana och motivation - men det finns några kandidater (även om de inte vet det själva)
Kommentarer
Trackback
