gäsp...

så seg o trött idag. Fick ett ryck o bakade en massa bullar igår... det tog sin tid och när jag väl kom i säng låg jag o hörde kycklingarna pipa o ha sig (deras dygnsrym blir lite egen i värmelampans sken och etersom jag är en RIKTIG hönsmamma så har jag suttit där o lirkat med dem för att se att alla fyra dricker som de skall och att det som lastas in även kommer ut, har varit lite orolig för den ena men det ser bättre ut idag tycker jag.) Vaknade till när barnet kom o klättrade runt i sängen o gnällde... somnade om igen och hade nån sån där jobbig dröm, ingen mardröm utan en sån som man bara blir helt slut av. Jag fattar inte varför jag skulle befinna mig i nått slags fjällstuga med ett gammalt span? O om jag nu skall ägna nätterna åt sånt kan det ju vara roliga drömmar? Nu var det bara en fruktansvärt spänd situation eftersom vi var tvugna att dela bäddsoffa o båda försökte pejla in ett fint sätt att undkomma att ligga med varandra bara för att det verkade "artigast" i det läget? Tror inte jag vill veta vad freud skulle säga om det hela.. Spanet i fråga var för övrigt inte intresserad av mig o mest besvärad av min eterhängsna uppenbarelse tror jag (hm, det har varit några sånna fall i mitt liv... *s*) o idag tror jag, med all den efterklokhet man kan uppbringa, att jag mest blev så tokkär i honnom bara för att jag visste att han aldrig skulle nappa? Inte ens i drömmen lera år efteråt tydligen?
Var rätt skönt att vakna även om det tog lite tid att skaka av sig det där stela obehaget som hela drömmen byggt upp. Kan se fram emot kvällsfika med färska bullar iaf, måste bara ta mig samman och hitta på nån middagsmat först. Antar att man inte kan servera bullar till middag? ;-) Borde få ihop en bokfemma med men jag gick i baklås på veckans tema o behöver mer betänketid,  får lösa käkproblemet först...  pastasallad kanske?
Barnet är iaf piggt och härjar runt med sina små projekt, imorgon blir det dagis igen och så håller vi tummarna för att det skall funka smidigt fast hon har varit borta nästan två veckor... Har femtielva små ärenden att göra utan barn som jag hoppas få ordnat imorgon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0