promenera mera

Hunden vill gå ut. Matte är mer tveksam men får ju offra sig även om man blir rädd om lårbenshalsen. De har omtänksamt nog plogat bort nysnön så man ser det mesta av isgatan under men sanden var nog slut? Eller så är det ingen idé att sanda, det blir ju ändå vår och barmark om nån månad eller två.
Min yogalärare säger att det är bra med promenader...Stämmer säkert så länge man klarar att hålla sig på benen. Sedan tvivlar jag på att när hon pratar om att man skall njuta av naturen under tiden vet jag inte om hon tänkte sig att det skulle bestå i att studera en halvlabrador som får glädjefnatt och springer i åttor på orörda snöfält men den synen har sin tjusning.
Vi gick ända bort till bokrean så att jag fick se allt jag inte behövde, lite slank ned i påsen men jag var ovanligt måttfull tycker jag själv. Sedan bunkrade vi godis och gick hem igen.
Undrar just om det blivit en fin bild ifall någon fotat mig när jag kopplade av med att bläddra i min nyköpta bok om mammagympa samtidigt som jag käkade lakrissnören?
Kvällen blev händelserik med ännu en fiskomflyttning. Skalaren fick storstryk  av de andra fiskarna i stora karet och blev så rädd att han försökte flytta in hos malen i tegelröret. Fick raskt se till att rädda ur lilla tetrastimmet ur karet så att de inte skulle bli skalarmat om han flyttade tillbaka. De får bo hos guppysarna och hitills har det fungerat väl. Det betyder att de inte föll ned stendöda på en gång vilket var vad jag var lite rädd för. Skalaren såg mer död än levande ut så den fisk lugna ner sig i en egen plastlåda ovanpå akvariet  någon timma. Eftersom den faktiskt ställde sig upp och såg någorlunda ut när den lugnat ner sig fick den flytta tillbaka till de relativt snälla firrarna.  Stackarn ser eländig och luggsliten ut och det är inte mkt fart i den nu men den lever och har fått betydligt mer färg bara på en halvtimme...
Ligisterna som går kvar är helt förbryllade, nu är de ju inte överens om vem som skall ha stryk längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0