utmattad

Jag varnade glatt kompisen inför besöket att jag är seg, trött och förkyld så jag kommer inte att orka vara så aktiv... orkade jag visst det tydligen. Vi sprang i femtioelva affärer igår och jag lyckades t. o. m. shoppa lite plagg till mig själv och inte bara små söta bebissaker. Nu har det stackars barnet åtminstone några komplement till den ärvda sjuttiotalsgarderoben. Undrar just varför man var så inne på frottedressar då? Inte konstigt att man är som man är när man ser vad de klädde på ett försvarslöst barn *S*
Fast idag har jag ont i fötterna och ont i ryggen, var tydligen lite mycket affärsspringade igår... och som tillägg var hunden och jag tvugna att traska en extrarunda efter att ha vallat kompisen till bussen mot stora staden. (hoppas du kom fram ordentlligt!) Fast väl hemma igen blev det ett par timmar på soffan (blev inte ryggen bättre av) men jag är fortfarande rätt färdig.
Nu lyssnar jag igenom mina Lars Demianskivor. Det är kul att hitta sin skivsamling igen när halva varit försvunnen efter flytten. Det roliga är att jag har nån suspekt skiva som såldes via nätet och innehåller några livespår av låtar som sedan finns på "sjung hej allihopa" och det är kul att jämföra.
Har fortfarande oerhörda problem med de däringa vittrorna. Saker bara är borta när de skall användas. I tidsags letade vi efter en bruksanvisning, de flesta sådana har vi lagt i en stor låda men nu är själva lådan spårlöst försvunnen! Fast just den bruksanvisningen vi behövde visade sig ha fått en egen plats i en garderob. (mycket logiskt?) MÅSTE ju vara vittrorna?
Nu skall jag ringa till min mormor och höra om hon kan hjälpa mig att dechiffrera stickbeskrivningen. Jag begriper verkligen inte hur det är meningen att jag skall göra! Blir ju så jobbigt när man måste räkna en massa och ha ordning på vilket varv man är på... Men jag har lärt mig liiiiiiite iaf. När jag var i trettonårsålderna sa jag till mamma att jag skulle gifta mig med en man som kunde sticka aviga mskor så kunde jag slippa de krångliga varven. Nu har jag lärt mig aviga själv för man kan inte vänta på sånna talanger i all evighet (och sambon har många färdigheter men just den tror jag inte att han klår mig i)

Kommentarer
Postat av: Ylva

Jo, jag kom hem. Är det nåt jag börjar kunna nu så är det att åka Swebus. Impad över att du orkade springa på Nordstan i fyra timmar!

2006-01-07 @ 18:56:45
URL: http://yfronten.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0