Chockartat
Hoppade in och jobbade igår fyra timmar bara och det låter väl inte farligt men man kan lungt kalla det chhockartat att gå arbetslös och utan att behöva göra något i en vecka till att hoppa in på ett av de stressigaste pass jag haft. Märks att folk saknat biblioteket när det varit helgstängt... Vanligaste frågan var "har ni öppet idag"?" och det hade vi ju. Det kändes som det välde in böcker och man i princip bara skyfflade bort högvis på vagnar för att det skulle få plats med mer. Vi kom iväg på våra fikapauser med nöd och näppe men det var nog tryggare för omgivningen att vi fick våran koffeindoping ifred... Sista halvtimman hade det lugnat ner sig och man hann andas emellanåt men vid det laget var jag så trött och hade ont i ryggen så då var det liksom ingen idé att vara redig och börja sätta upp böcker.
Sambon hade iaf ordnat mat till jag kom hem så jag bosatte mig i soffan ett tag och började sakta återvända till de levandes skara...
tittade på "rädda menige Ryan" sedan. Jag har missat den förut och det var en lååång film med lite suspekt ljudläggning och man kan ifrågasätta trovärdigheten lite här och där under handlingens gång... Men likt förbannat börjar jag lipa på slutet? Måste vara hormonerna? Sedan såg vi slutet på "27 sekundmeter snö" som jag börjat titta på igår. Undrar om boken är lika seg som dramatiseringen? Hela filmatiseringen var tre timmar och efter en kvart var både sambon och jag övertygad om VEM som skulle mördas och tämligen snart efter mordet så var jag beredd att sätta en slant på VEM som gjort det. Det stämde kan jag ju bara säga så det var onödigt att se klart. Sambons teori är att jag läst för mkt deckare eftersom jag var så säker på vem som mördat.. Mycket därför jag undrar om bokens ledtrådar är lika uppenbara... Men den har ju några år på nacken... kan ju säga att den INTE fisk mig att lipa på slutet.
Ägnar mig åt lite morgontortyr. Slog på radion och hittade en kanal som inte knastrar allt för mycket (mottagningen här är en egen historia) och där spelar de just nu "teeny weeny string bikini" och mer av samma stil... tror jag måste vakna till lite så jag orkar gå upp och byta till något annat... och äta frukorst! Det är nästan viktigare...
Sambon hade iaf ordnat mat till jag kom hem så jag bosatte mig i soffan ett tag och började sakta återvända till de levandes skara...
tittade på "rädda menige Ryan" sedan. Jag har missat den förut och det var en lååång film med lite suspekt ljudläggning och man kan ifrågasätta trovärdigheten lite här och där under handlingens gång... Men likt förbannat börjar jag lipa på slutet? Måste vara hormonerna? Sedan såg vi slutet på "27 sekundmeter snö" som jag börjat titta på igår. Undrar om boken är lika seg som dramatiseringen? Hela filmatiseringen var tre timmar och efter en kvart var både sambon och jag övertygad om VEM som skulle mördas och tämligen snart efter mordet så var jag beredd att sätta en slant på VEM som gjort det. Det stämde kan jag ju bara säga så det var onödigt att se klart. Sambons teori är att jag läst för mkt deckare eftersom jag var så säker på vem som mördat.. Mycket därför jag undrar om bokens ledtrådar är lika uppenbara... Men den har ju några år på nacken... kan ju säga att den INTE fisk mig att lipa på slutet.
Ägnar mig åt lite morgontortyr. Slog på radion och hittade en kanal som inte knastrar allt för mycket (mottagningen här är en egen historia) och där spelar de just nu "teeny weeny string bikini" och mer av samma stil... tror jag måste vakna till lite så jag orkar gå upp och byta till något annat... och äta frukorst! Det är nästan viktigare...
Kommentarer
Trackback
