vardagslunk

Känns väldigt ovant att inte ha sambon hemma hela dagarna nu när jobbet börjat igen för hans del. Lika ovant var det att ha sällskap hela dagen när semestern började...  Fast på de fem veckorna har H blivit mkt mer sällskap så jag skall inte klaga. Nu vill hon ha hjälp att sitta upp eller ännu hellre stå. Ligga är för pyttebebisar och kan knappt accepteras ens när det är matdags. Lägger jag henne under babygymmet kan det gå bra ett tag men jag kan ju räkna med att hon inte ligger riktigt där jag la henne. Igår hade hon vridit sig ett kvarts varv! Stolt men utmattad mamma. Kommer inte att behöva ngt gymlort eftersom man får kånka och lyfta bebis hela dagarna. Försöker dessutom komma iväg på barnvagnspromenader lite mer regelbundet så jag skall ha lite mer än ett par byxor att ta till när hösten kommer.
Får emellanåt lite karriärångest (lätt hänt när man är 30+ och fortfarande inte varit anställd i mer än sju månader i taget...) Såg att en skola som jag jobbade på för några år sedan söker en bibliotekarie på heltid för det kommande läsåret. Lite trist att det kommer nu när jag har fullt upp men å andra sidan vill jag inte byta bort H mot något. Henne kan jag inte ångra oavsett om det innebär att jag aldrig kommer att få ett fast jobb. Dessutom vete sjutton om det inte kan göra mig kaxigare? Tänker ibland att nu behöver jag knappast oroa mig för ngt jobbrelaterat när jag oväntat visade mig ha sånt självtillit när det gäller att vara morsa (jag som alltid tyck att djurbebisar är roligare än människoungar har inte några tidigare meriter i spädbarnsvård). Återstår att se om det håller när jag skall ut och jobba igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0